Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Livijn har äfven annorstädes visat intresse för att intränga
i och återgifva den gamla balladens ton. Pelegrimens visa i
Torkel Knutsson har samma karaktär:
Och in steg Herr Ulver med kappan så röd
Hans hår såsom eld månde brinna,
Han sade: Herr Asmund, dig väntar stor nöd,
Din maka du trolös skall finna,
Skön kärleken blommar och vissnar och dör,
Men vintern ej vänskapens rosor förstör.
Livijn är också en af de första, som förstått innebörden
af den Burgerska spökballaden. Spökkören i tredje akten af
Hafsfrun vittnar därom, såväl som ett fragment, dateradt 18
dec. 1807, hvars motiv icke blott återger det fasansfulla utan
det vidriga. Riddaren begifver sig i den mörka natten till den
älskades graf, gräfver upp den döda och stillar sin åtrå i hennes
armar:
Hvem smyger med facklan i nattens stund,
Till den nyss högade grafven?
Hvem gräfver den opp, hvem välter bort sten?
Och störtar i öppna grafven sig sen
Till slumrande flickan i grafven.
Redan i början af 1805 tyckas täflingama i V. V. hafva
upphört. Livijn hade i hvarje fall redan vändt sällskapet
ryggen. Till 1804 års täflingar i Svenska akademien insände han,
såsom vi sett, äreminnet öfver Axel Oxenstjerna, och på våren
samma år påbörjade han ett Ode till Engelbrekt (H. I, 102),
som var bestämdt för täflingama 1805.
Man kan förvånas öfver, att Livijn och Hammarsköld ville
täfla i Svenska akademien. De voro ju svurna föraktåre af
den franska smaken och dess svenska motsvarighet. Deras
utveckling var redan från början en annan än Tegnérs eller
Wallins m. fl. af deras samtida, hvilka åtminstone i sitt tidigare
skede tagit djupa och varaktiga intryck af fransk kultur.
Hammarskölds och Livijns mönster voro däremot Thorild och
Lidner, de antika skalderna, tyskarna och engelsmännen.
De skrefvo aldrig lärodikter utan antikiserande dikter och
vislyrik. Denna motvilja var först omedveten, en yttring af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
