Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Intressant är att i detta drama finna tydliga reminiscenser
från Shakespeare t. ex. rent stilistiska egendomligheter.
I tredje aktens elfte scen säger Christina:
Den lycklige kan sofva. Du kan sofva.
Dig hatar ingen maka. Ingen vän
Förbannar dig. Du har ej gjutit öfver
Hans hufvud smärtans fullhet. Ack! hvad skall
Jag göra? Jag vill sitta här ett rof
För sorgen och den mörkaste förtviflan.
Och gråta bort min tid! Nej icke gråta.
Min fader gråter ej. O fordom sade
Han Nej flyn fordna minnen!
Dessa strofer äro skrifna i Shakespears stil. De kunna
till och med föras tillbaka till ett bestämdt ställe i Shakespeare,
nämligen den berömda scenen i Macbeth, då denne efter att
hafva mördat konungen, sin gäst, själf vämjes öfver sin fega
handling att mörda en sofvande och inför sin gemål ger uttryck
åt sin ånger och sina kval (II, 2):
Methought I heard a voice cry ’Sleep no more!
Macbeth does murther sleep.’ —
Ofelias uppträdande i Hamlet utgör förebilden för den
scen, i hvilken Christina gripes af vansinne.
Karaktärsteckningen i detta drama är ofta naiv och
otymplig, aldrig omedelbart gripande, men den saknar icke
förtjänster, om man betänker tidpunkten och de svårigheter Livijn
hade att öfvervinna. Torkel är den vise. Han är ädel och
värdig, ständigt förande dygden på sina läppar, men också
bärande den i sitt hjärta. Arvids eldiga och uppbrusande natur
är icke oäfvet tecknad. Men bofven i stycket, Olaus, är utan
intresse, och både Valdemars och Birgers svaga och vacklande
karaktärer, hvilka voro svårare att teckna än de fast bestämda,
äro färglösa och intetsägande. Icke heller Christinas karaktär
har lyckats honom, fast han enligt sina egna ord hade modell
för henne.1
1 Livijn svärmade vid denna tid för Mamsell Wennerholm, ”ett sk icke ligt
subject för Dramatiska teatern, i synnerhet i Tragedien”. Det var henne
Livijn hade tänkt sig i Christinas roll. Hon dog af lungsot den 31 jan. 1806
(H. I, 144).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
