Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Posten, lät först höra sin prustning förmedelst en Charad
öfver Polyfem, så lydande:
Mitt första likt andra beryktade floder,
För Askar och Ekar än hit och än dit.
Mitt andra är början af lyckliga oder,
Hvaraf i mitt hela ej finnes en bit.
Mitt tredje ett tal, som så qvick och så nätt
Med fingren på handen man kan exprimera.
Och att man mitt hela sökt chikanera,
Så långt jag förstår, är båd’ billigt och rätt.
Och i dag kom den andra prustningen, bestående deri,
att jag kallas Luns, lymmel, galen, långörad, mager och
närsynt. A-f deremot oxfösare, snuskig och försupen. Och
slute-ligen det oskyldiga fostret Polyfem för Satan, som grasserar i
vitterheten, för Trollet, Ugglan, Kniphammarn etc. etc.”
Livijn var mycket belåten med denna berömmeliga verkan
af den ”Mollbergssonska senapens kraft”, men långt kärare
skulle det varit honom, om journalisterna upphäft sina
stämmor för att komplimentera honom. Men Wallmark teg
vis-ligen.1
Livijns öfriga bidrag till Polyfem voro alla riktade mot
det parafraserande öfversättningsmanéret, hvilket han redan
tidigare angripit. I andra samlingen n:r 31 trycktes
Skalde-bref från Författaren af Rimlexikon till Uppfostrarens
sångare, hvilken enligt bifogad not 1806 inlämnats till Svenska
akademien. Denna dikt är enligt Werners anteckningar af
Livijn, fast något skäl ej anföres för denna åsikt; innehållet
gör det dock troligt. Den skulle vara ”ett svagt försök att
uti den på alla resurser så rika Alexandrinska formen,
framställa en öfversigt af de farliga försök, som tid efter annan
blifvit gjorde, att ur vår vitterhet fördrifva det så nödvändiga
som helsosamma rimmet”. Den är särskildt riktad mot
Wal-lin, hvars Uppfostraren m. fl. dikter finnas utpekade. Äfven
Valerius snärtas för sina dikter om Qvinnan och Tålamodet.3
1 Livijn misstänkte att ”herrarne” fått reda på, att han var författaren
med anledning af en artikel i Journalen n:r 124, 1810: ”Underrättelser om
Årsväxten. Ur en resandes dagbok”, i hvilken talats om "den kritiska
Åkersenapen”, men Hammarsköld lugnade honom med den förklaringen, att
uttrycket åsyftade honom.
* Jag har icke varit i tillfälle att undersöka, om detta skaldebref finnes
i Sv. Akademiens arkiv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
