Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
... Men allraskönast i detta Ode är slutkomplimenten till
Grosphus, hvilken öfvers. låter hyllas af 100 hjordar. Detta är
egentligen just icke så artigt, ty huru lätt kunde icke någon säga
i omvändt förhållande: qvalis grex, talis rex. och börja på att fråga
efter Grosphi undersåtare, samt huru en hvar af dem för sina
hyllningar belönas? Men om också någon Grosphus känt sig smickrad
af denna hyllning, borde likväl öfvers. icke varit så elakt satirisk;
ty på rent allvar kan man väl ej lbmna mugiré (böla) med hylla,
så framt dessa ord icke äro liktydiga.”
Den sista artikeln är uteslutande ägnad åt Wallins
öfver-sättningar ur Vergilius, hvilka Livijn tidigare parodierat i
”Pallas’ begrafning och Evanders sorg”. Han framtog nu
denna och lånade åtskilligt ur de lärda noterna, som han då
bifogat.1
Man kan tillfullo instämma i det omdöme, som Atterbom
fällde om denna recension, hvilken han läst ”med sprittande
glädje”, att den var ”både kvick och sann”.
Icke mindre kvicka äro öfversättningarna från Horatius,
(Polyfem, andra samlingen n:r 14 och 15). I dessa fyra
dikter riktar Livijn sina pilar mot tvänne mål. Han
parodierar på samma gång Wallins horatianska öfversättningar
och Leopolds fyra erotiska oden.
Dessa senare dikter intaga en rangplats bland Leopolds
äldre skrifter. Till en viss grad äro de inspirerade af de
latinska elegikernas erotiska poesi, men tonen är framför allt
fransk. Själfva skildringssättet är synnerligen elegant. Det
rent sensuella vidröres blott med lätt hand, endast här och
där skymtar en mjäll arm eller några svarta lockar, som ringla
sig öfver den hvita barmen. De verka därigenom endast så
mycket mera retande. På äldre dagar, när Leopold omarbetade
dem för sina samlade skrifter, sökte han dock att gifva dem en
viss moraliserande hållning. Livijn fann dessa dikter alltför
konstlade. Vi känna redan arten af hans egen erotik vid denna
tid. Den syndade åtminstone icke genom någon boudoirartad
förfining; den var enkel och rättfram, som de kärleksscener
man kan iakttaga hos vissa holländska målare, antingen de
1 För den händelse Wallin svarat, hade Askelöf ärnat uppträda; han
hade under tiden funnit flera felaktigheter att framdraga (H. II, 97) —
Enligt Askelöf (H. II, 99) begärde Wallin hos Rosenstein, att Polyfem skulle
förbjudas med anledning af recensionen, men denna svarade, att det icke
gick an. Ett par ställen i Livijns anmälan strökos af Askelöf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
