Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro villiga att ¿taga sig förlaget, om författaren lofvade att
omedelbart fullborda den följande delen. Detta ville icke
Livijn — han hade ännu i september icke hunnit få mera färdigt
än de fem första kapitlen.
Romanens historia under de närmaste månaderna låter i
korthet resumera sig med ett uttryck, som Livijn någonstädes
använder: ”Lifberg tillväxer piano, pianissimo,”
Hammarsköld svarade torrt och iromskt: ”Det fägnar mig att Lifberg
tillväxer. Men skall han lefva i proportion så lång tid, som
han legat i moderlifvet, så måste hans ålder komma att vida
öfverstiga elefantens.” 1 maj 1810 skickades arbetet
ändt-ligen till renskrifning, och under tiden uppgjorde
Hammarsköld med Palmblad och Stenhammar om dess förläggande;
på hvilka villkor känna vi dock icke.1
Först i november 1810 anlände Lifberg till tryckeriet i
Upsala, och där svettades den under tryckpressen till fram på
våren 1811. I februari hade grefve Schwerin och
Hammarsköld en rolig förmiddag, då de läste ett af de färdigtryckta
arken och skrattade åt Jeppasonii inskrift på den af honom
målade Jungfru Marias slöja. Detta ställe fann Hammarsköld
så kvickt, att det uppvägde hela Uno von Trasenberg, Ottar
Tralling och Gravallius’ Mtinchhausen. Ändtligen i mars
anlände 120 exemplar till Stockholm, hvilka slutsåldes inom
åtta dagar. Bokhandlarna måste göra ny rekvisition.
”Sådana böcker,” skref Palmblad försmädligt, ”som innehålla
lefvernesbeskrifningar öfver rådmän och småstadspack eller
öfver liderliga sällar som Trasenberg eller drängar och
förryckta studenter såsom Tralling eller Danvikshjon som de
fyra riksdagsmännen — se i dem igenkänner vårt publikum
sina likar och bekanta.”
Med en viss förvåning läser man i våra dagar de
ringaktande omdömen, som Hammarsköld och Palmblad fällde
om Cederborghs romaner, i hvilka numera ingen torde
instämma. Cederborghs lifliga, om ock litet ytliga, men kvicka
och om snabb observation vittnande skildringar tillhöra
alltjämt de böcker, som läsas i Sverige. Livijns roman däremot
1 Livijn förklarade kategoriskt, att under 10 riksd. banco arket afstode
han den icke. Betalt fick han i hvarje fall, då han senare yttrade, att han
ville öfverlåtä ”Mästerkatten” på samma villkor. Troligen uttog han båda
gångerna sitt honorar i böcker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
