Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
räknas till de med rätta bortglömda frukterna af en förgången
kultur.
Skälet till fosforisternas förakt för Cederborgh är tydligt
nog. Dels hade Cederborgh i sina romaner instrött
hvarje-handa elakt skämt mot nya skolan, dels var han fransk till
hela sin anda. Han var en lärjunge till Voltaire och hade,
för öfrigt med mycken själfständighet, omplanterat dennes
manér på svenskt område. Han var endast kvick — icke
humorist i den mening, som man enligt de allra nyaste
teorierna borde vara det.
Humorist var däremot Livijn — och om Hammarsköld
med sådan (ängtan emotsåg Lifbergs födelse, var det just
därför, att han i detta arbete väntade att finna de nya teorierna
tillämpade. I detta afseende räknade han icke heller orätt.
Livijns roman är det första försöket i den engelsk-tyska
humorn i Sverige. Hans närmaste mönster var framförallt
Laurence Sterne, men också i någon mån nyromantikens
förnämste mästare i den komiska skildringen, Jean Paul.
Visserligen var Sterne icke något obekant namn i Sverige.
Han hade redan under sjuttonhundratalet observerats och
imiterats, men af de sidor, som utgöra de mest framträdande
dragen i hans diktning, hans känslofullhet och hans fina
observation, hans utsökta förmåga att skildra hvardagslifvets
små händelser och de mikroskopiska känslor af välbehag eller
misstämning, som de väcka, hade man tidigare i Sverige endast
haft sinne för sentimentaliteten.1
1 Redan på 1760-talet finner man i Gjörwells ”Sv. Mercurius" ekon ur
de utländska tidningarna om Sternes Sermons och Tristram Shandy. Först
på 70-talet blifva dock hans arbeten kånda i större kretsar. De annonseras i
franska och engelska upplagor och utdrag göras. År 1790—1791 utkom därpå
Yoricks känslosamma resa igenom Frankrike och Italien i öfversättning af
J. S. E k m a n s s o n. Den gaf anledning till en liten tidningspolemik.
Kellgren recenserade den mindre fördelaktigt i Stockholmsposten (1791, N:r 169,
171). Ekmansson svarade i Dagl. Allehanda (1791, N:r 178), och Thorild
passade på att angripa Kellgren för denna hans anmälan i "Critik öfver
Criti-ker”. — 1797 utkom ett urval af Sternes bref under titeln "Yoricks och Elizas
brefväxling, och i Lund utgafs 1800 den Känslosamma resan i en fransk-engelsk
upplaga (troligen ett aftryck af den franska Aix upplag, från 1796) — 1802
utgafs ett urval Betracktelser öfver åtskilliga ämnen af P. A. Granberg
och 1807 en samling Känslosamma bref i två band, öfversatta af J. R u n d a h 1.
Dessutom öfversattes flera af de direkta imitationer, hvilka Sternes arbeten
framkallade. — Äfven i Sverige förekomma dylika imitationer. I C.
Lindegrens tidskrift ”Colportören” (1798) finnas tvänne dylika Fragment af en
rese-beskrifning och Fragment af en resa genom B.*** L.* ”Tristram Shandy”
blef däremot aldrig öfversatt, fast den tvänne gånger kollisionsannonserades
i Dagl. Alleh. 1797, N:r 289 och 1805, N:r 78. Den senare annonsen kan
möjligen afse den öfversättning, som Clas Livijn vid denna tid påtänkte.
Jmfr. F. B ö ö k. Romanens historia, s. 433.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
