Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att det är den för intelligens och rabulisteri kände
magistrats-notarien, som varit framme, och hotande uttryck fällas om
hans framtid. Hela denna scen utgör en satir mot Svenska
akademiens pristäflingar.
Hittills har det satiriska elementet härskat i berättelsen,
slutet är en idyll. Redan under uppläsningen af prisskrifterna
har rådman Lifberg varit försjunken i betraktande af
komminister Gisselkors’ dotters, Stina Gretas, blå ögon. Vid bordet
håller han på att tappa gaffeln; då han upptäcker ”ett par
pur-purfärgade luranter på en snöhvit botten, dolde under ett
bålverk af snörlif och kragar”. Det uppgår som ett ljus för hans
själ, och han begriper, att det är möjligt att synda mot sjätte
budet. Han gör bekantskap med flickans fader, som dricker
brorskål med honom, får säga kusin till Stina Greta och kysser
henne på munnen.
Hemkommen får Lifberg ingen ro. Stina Gretas välväxta
gestalt sväfvar framför honom. Hans beslut är fattadt — han
vill gifta sig. Kammaren blir honom för trång, han måste ut
för att njuta af naturens skönheter. ”Tusende glada bilder
gycklade för hans lågande inbillning; än fullkomnades hans
första gyllene ynglingsdrömmar, än såg han hoppets blommor
gro och spritta på flickans rosensäng. Foglames melodiska
toner, växternas doft, den glänsande tåren i dess ögon, oxarnes
vrålande, trädens susande, bäckens sorlande; korteligen, allt
i den nyliivade skapelsen gaf hans tankar en högre rigtning,
en sublimare verkningskrets... Full af helig brinnande
andakt, nedkastade han sig under en gran; han föreställde sig
de lyckliga tider, då ett herdefolk lefde i Gessnerisk oskuld
på Mälarns stränder.”
Nästa dag möter honom en inbjudan att i borgmästarens
sällskap besöka komminister Gisselkors. I arkadisk enfald
vandrar han vid borgmästarinnans sida ut på landet; endast
en grumlig bäck och de skulle hafva hunnit målet. Bracander
bär den yngsta Studenia öfver spången, Etersten bereder sig
att med sin älskade Greta Lisa i famnen följa exemplet, då
han halkar på en sten och nedsjunker öfver knäet i gyttjan
med sin tillbedda. Lifberg, midt öfver bäcken, ser opp, stiger
på sidan och faller med fru borgmästarinnan ”i den svala
Vattengudinnans armar’ ’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
