Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pold, men den var så illa skrifven, att han ej kunnat
genomläsa den.
Denna artikel var mycket af visande. Läsaren väntar sig
naturligen af en författare, som på titelbladet lofvar att bli
rolig och som i början citerar Butler, Steme, Pope, Voltaire,
att få skratta på hvarje sida. Men han bedrager sig: han finner
endast de trivialaste plattheter. Recensenten gifver en öfversikt
af innehållet och fortsätter: ’ ’Att sluta af stilen och den trånga
gräns, inom hvilken den rör sig, måste författaren vara någon
ung student, hvars hela menniskokännedom blifvit samlad på
någon liten källare i Upsala eller Stockholm.”
Recensenten försäkrar slutligen, att han icke är någon af
de parodierade författame. ”Hvad den yttrade hotelsen med
en plats i Romanen beträffar, hoppas Recensenten, att läsaren
af det anförda finner, att den, lika litet som Lejonhuden i
fabeln på ett visst bekant djur, är i stånd att skrämma någon.”
Livijn yttrade med anledning häraf till Hammarsköld
(H. II, 199): ”Hvad värde bör jag hedanefter sätta på dina
yttranden, då jag så enkelt af Jurnalmästaren förklaras för
en åsna.” Han insände en protest, hvilken Hammarsköld
skulle placera i Tidning för blandade ämnen. Af en eller
annan anledning intogs den emellertid icke.
På en af de första sidorna af Lifberg hade friherre von
Dolk inbjudits att föreställa Kejsarinnans af Stora Mogul
person och i denna egenskap stå fadder vid romanens döpelse.
”Ty då man, för att gifva lustre åt sin afkomling, förherrligar
honom genom förnäma faddrar, gör man alltid sine vänner
den äran att låta dem representera. Dessutom är han den
ende, af hvilken jag har skäl förmoda, det han uppreser mitt
barn, i händelse det skulle hafva den olyckan att stappla och
falla, innan det lärt sig att gå.”
Cederborgh blef icke Livijn svaret skyldig. I n: r 78 af
Journalen lästes nämligen följande ”Tillkännagifvande”.
”Å den invitation att såsom Fadder bivista Johan David
Lifbergs Döpelse-Akt, hvilken Friherre Dolk högst oförtjent
erhållit, anser han sig, med betygande af all skyldig
tacksamhet, nödsakad sända återbud i anseende till den lillas svaga
komplexion, hvarigenom Döpelse-Akten ej torde tåla uppskof:
deremot erbjuder han sig af uppriktigaste hjerta att såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
