Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prestaf med all möjlig ostentation beledsaga den lilla varelsen
till dess förmodeligen inom fäderneslandet redan utsedda
graf.”
I n: r 32 af Tidning för blandade ämnen 1811 lät Livijn
införa ett svar på detta tillkännagifvande, hvilket dock är mera
groft än kvickt.1
År 1812 framträdde Livijn med ytterligare ett arbete,
nämligen en öfversättning af Mästerkatten.2 Detta kvicka
lustspel af Tieck hade han läst redan 1805, och det är lätt att förstå,
att dess blandning af fantastik och satir skulle slå an på Livijn.
Tiecks drama var fullt af bitande utfall mot den i Tyskland
härskande upplysningsfilosofien, Kotzebuaderna m. fl.
samtida fenomen i litteraturen.
Livijn Öfversatte strax en del af dramat, men
Mästerkatten låg otryckt, ända till dess Livijn i mars 1812 sände den
till Hammarsköld, som skulle genomse den och därefter
öfver-antvarda den till tryckeriet i Upsala. I september anlände de
första exemplaren till Stockholm, men först i december erhöll
författaren själf något exemplar sig tillsändt — en egendomlig
illustration till denna tids bokhandelsförhållanden.
Livijn hade i det hela troget öfversatt Mästerkatten3;
endast här och där har han tillåtit sig en strykning af sådana
ställen, som voro för speciellt tyska.
1 ”G—g d. 9 april 1811.
Johan David Lifbergs hulde fader beklagar uppriktigt, att han ej får
nöjet se Friherre v. Dolk som fadder åt sin son; men ursäktar det så mycket
hellre, som Friherrens helsa möjligen skulle lida, om han vid detta tillfälle
kora i en renare atmosfer, än den rådande på den plats Friherren på
goda skäl efter Herr Quickroth valdt, så god som nånsin den kan
väljas för Friherren. Kejsarinnan af Stora Mogol lär således vid detta
tillfälle komma att representeras af någon annan mindre förnäm person, och
han anmodar derföre Fru Prostinnan Skarp, så framt hon ej är stött öfver det
hon för v. Dolks skull blifvit förbigången, att hålla den lille öfver funten.
Ehuru pojken som ej har särdeles men af myggbett, är för det närvarande
frisk och rask, tackas på det förbindligaste för det erbudna biträdet att som
prestaf beledsaga den lilla till sitt hvilorum, men då han förmodeligen ej lärer
blifva berättigad till denna heder, så hoppas man att Herr Friherre v. Dolk
ej undandrager sig att i annan skrud och med andra insignier röja väg, när
Lifberg med den hos de yngre vanliga oförskämdhet hunnit genomgå sin
Ief-nadsbana. Detta uppdrag borde vara så mycket kärkomnare för Friherre v.
Dolk, som han då får tillfälle gå ur vägen för de mäktiga och gifva sig ett
visst anseende hos sina närmare bekanta bland populacen. Om anskaffande
af den nödiga kapprocken och piskan skall försorg blifva dragen.”
* Mästerkatten etter Katten i Stöflor. Käringsaga i tre akter med
Entre-akt, Prolog och Epilog af Peter Leberecht, (sic!) försvenskad af Olof
Mollbergsson, Stor-ceremoniemästare i Sällskapet för det löjliga m. m.
Upsala, 1812. Hos Stenhammar och Palmblad.
* Jmfr Mortensen, Livijns dramatiska författarskap, s. 203.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
