Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var förtrogen med. Han beklagade endast, att han fick att göra
med det militära och att inga ferier funnos.1
De maktägande hade emellertid icke orätt, om de
betraktade Livijn som ”en orolig sälle”, ty att döma efter hans
egna uttalanden i förtroliga bref, särskildt till Askelöf, spelade
han under dessa år en icke obetydlig roll bak kulisserna såsom
anstiftare af hvarjehanda guerillakrig mot regeringen.
Samtidigt med att oppositionen tillväxte på riksdagarna,
började äfven liberala tidningar af bättre art än de tidigare
skandalbladen att utkomma. Fr. Cederborgh grundläde 1816
Anmärkaren, i hvilken mot slutet af året 1817 Livijns och
Askelöfs vän, Georg Scheutz, inträdde som medarbetare.
Samma år grundläde B. J. Törneblad Föreningen, hvilken dock
snart upphörde att utkomma. 1820 framträdde Stockholms
Courier, utgifven af bröderna Theorell samt Argus, den mest
betydande af tjugotalets tidningar, grundad af Scheutz och sedan
fortsatt af magister Johansson. Särskildt mellan 1817—1818
och 1823 års riksdagar växte den liberala pressens betydelse.
Trots hofkansleren och den hotande indragningsmakten
vågade tidningarna uttala sin mening, och det på ett sådant sätt,
att regeringen och ämbetsmännen blefvo tvungna att taga
hänsyn till deras yttrande.
Första gången, som ett svenskt pressorgan lyckades
genom sina artiklar på detta sätt vinna uppmärksamhet för sina
åsikter, var, då ”Anmärkaren” år 1819 upptog till behandling
det s. k. Värmdömålet. Denna rättegång uppenbarade på ett
ohyggligt sätt osäkerheten och godtyckligheten i dåvarande
rättsförhållanden. Ett mord hade blifvit begånget mot ett
torparfolk på Värmdön. Som misstänkt för mordet greps
deras dräng. Denne bekände icke blott, att han var skyldig
till brottet utan angaf äfven såsom delaktiga sin broder och
sina föräldrar, hvilka likaledes bekände. Kronolänsmannen
Röösgren införpassade alla dessa i häkte jämte en syster och
en piga. Det visade sig emellertid snart, att drängen varit
ensam om mordet, och att det var genom tortyr, piskning och
andra våldsamheter, som kronolänsmannen förmått honom
angifva föräldrarna och äfven tvingat dessa till bekännelse.
Livijn var själf närvarande vid ett af tingen och upprördes
1 R. »/• 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
