Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver det sätt, hvarpå angifvaren och domaren behandlade
de anklagade.1 Den, som väckt talan mot kronolänsmannen,
var de anklagades patron, kapten Leyonmark. Den första
delen af dennes besvärsskrift till hofrätten skrefs af S. L.
Theorell; den senare delen af C. Livijn, ”med den påföljd
att tvenne personer blefvo frikända”.
Att döma efter Livijns egen berättelse i bref till Askelöf
hade han dessutom på annat sätt ingripit och i icke ringa mån
varit den, som ledt operationerna. ”Man har trumpetat och
mina kindben se lika så glorvördige ut som Stendeckers (en
person i Gröna Rutan), då han rör pukorna och trumpeterne.”
Det vill säga han och Argus-Johansson satte Scheutz i rörelse,
och ”genom hans blad tände man eld och låga hos alla
men-niskor. Bengt Jönsson (=Törneblad) uppdrogs att författa
en visa och 5 å 6000 Exemplar deraf, försålde till den lägsta
Classen har äfven satt denna i rörelse på ett här i Sverige
ovanligt sätt”.
Livijn syftar här bland annat på de Scener från Wermdön,
i hvilka G. Scheutz lifligt och medryckande beskref sina
intryck under detta mål. Men att döma efter några bevarade
fragmenter uppträdde äfven Livijn med en artikel i denna
fråga. Den 11 och 18 aug. 1819 läses i ”Anmärkaren”
Utdrag ur en resa till Kina, daterad Cantschou. Bref vet utgöres
af en allegorisk saga i Swifts stil; i denna berättas, huru
befälet på ett europeiskt skepp anmälde för en kinesisk
polismandarin, att en stöld blifvit begången. Denne lofvade, att
de samma afton skulle återfå det stulna. Polismandarinen,
hvars eget utseende erinrade om en öfvad missdådares, kastade
blickarna omkring sig och fixerade hvar och en i folkhopen.
Vid denna granskning började en kines att darra; han greps,
piskades erbarmligt, men bekände icke, hvarför man slutligen
nödgades släppa honom. Sedan man på detta sätt genompiskat
hela folkhopen utan resultat, förnyades proceduren, hvarvid
alla — bekände. Slutligen utvaldes två som de verkliga
tjuf-varna och drefvos genom lämpliga medel att yppa, hvar
tjuf-godset fanns, så att det hela lät ganska sannolikt. I detta
ögonblick anlände ett bud från skeppet, att den verklige tjufven
blifvit gripen och befunnits vara en af skeppets egna matroser.
1 Bref till Schwerin u/s 19. (koncept bland Livijns mskrpt.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
