Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En rättegång anordnades på europeiskt sätt med vittnen o. s. v.,
och sedan tjufven öfverbevisats, hängdes han kort och godt vid
masten, men han hvarken piskades eiler torterades.
Polismandarinen kan icke nog förvåna sig öfver detta besynnerliga
sätt att skipa rättvisa.
Livijn räknade umgängesvänner bland flera af de
litteratörer, som under dessa år grundläde den liberala pressen.
Efter Nyströms utrikesresa 1818 och Askelöfs följande året,
tyckes han hela sommaren 1819 nästan uteslutande varit
tillsammans med Kardborren och Tumlaren, som han uttrycker
sig, d. v. s. mag. Johansson och auditör G. Scheutz. Den
senare, hvilken han 1816 omtalat i så vackra ordalag, hade
nu betydligt fallit i hans aktning, och han betraktade honom
endast som en lekboll för Kardborrens planer och sin egen
in-gifvelse. Johansson satte Livijn högre, fast han ingalunda fann
honom behaglig i umgänget eller var blind för hans fel. Han
skildrar honom med saftig humor. Han hade ”utgjort det
kläde”, skrifver han till Askelöf, ”hvarvid Karborren under
de icke mest behagliga fnysningar hängt sig”. Han finner det
märkvärdigt, att så snart Johansson visat sin goda sida, ”sä
träder han strax fram med en motsatt, hvarigenom han rätt
beskedligt fläckar allt det atachement man möjligen skulle
frestas att för honom hysa”.
Livijns karaktäristik af de olika tidningsorganen är icke
synnerligen välvillig, men bortsedt från vissa öfverdrifter,
träffande. Courieren, där bröderna Theorell uppträda, är bara
tidningsvatten, så tråkig, att man kunde tro, att den äldre
brodern ämnade den till ett repositorium för sina processkrifter,
under det att den yngre omtalade, hvad han nyss läst hos
Adam Smith.
Han skildrar också, huru Kardborren magnetiserade och
tumlade med ”Tumlaren”, d. v. s. huru han begagnade sig
af Scheutz’ tidning, Anmärkaren, för att främja vissa andra
personers intressen. Kardborren själf hade där skrifvit ett par
goda bitar, af hvilka den ena gifvit anledning till tidningens
indragning. Tack vare Livijns råd hade man emellertid
förutsett denna casus och skaffat sig tillståndsbevis på en ny tidning
Anmärkarne, hvarför bidragen kunde utkomma utan afbrott.
Både Courieren och Anmärkaren påräknade Askelöfs med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
