Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XV.
Ånyo i Polyfems håla.
Det var icke endast i politiken, som Livijn under dessa
år uppträdde som paskillfabrikant. Också i litteraturen utgick
ifrån den Askelöfska kretsen, där Livijn var den eviga stridens
princip, en bestämd opposition. Denna riktade sig under de
första Stockholmsåren icke längre mot Svenska Akademien
och dess trogna försvarare, Journalen, som Livijn ansåg
besegrad. ”Markall är väl i allmänhet död, så att han numera
kan liknas med de i högarne huserande vålnader, dem blott
Götherne uppgrofvo för att röja sitt mod”. (R. 12/s 16.) Hans
förbittring riktade sig nu emot fosforisternas egna skaror och
mot göterna.
Hans angrepp på de senare i ”Lifvet och döden” är ofvan
berätt ad t. I sina bref uttrycker han sig icke blidare om dem.
Med ett visst erkännande yttrade han sig däremot om
götiska förbundets utställning af konstverk 1818. ”Den är
härlig och fördunklar alldeles Målare-Academiens ... Likväl
kan jag ej i de exponerade Göthiska bilderna, ehuru flere af
dem äro arbetade af den verkligen djupe Fogelberg, se annat
än imitationer af Grekerne eller Romarne. Odin är en Juppiter
med en persisk mitra på hufvudet, Thor en Herkules, som
bär hammarn i stället för klubban o. s. v. Men bockarne och
galtarne göra en vidrig effekt hos Gudomligheter. De utvisa
blott, att hela Gudaskaran ej nått så hög cultur, som en vanlig
torpare, hvilken gerna forslar dylika osnygga djur utom
sam-lefnadskretsen.”1
1 R. */« 1818.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
