Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1810), ville han skildra ”ödets makt på varelser dem det i
andra former brakt”, således en serie förvandlingar, och de
personer, hvars väsende på detta sätt skulle afslöjats, voro
samma akademiska skalder, hvilka han tänkt förlöjliga uti
föregående dikt. Därmed hafva vi påträffat en af
moderidéerna till Markall II, nämligen förvandlingsmotivet. Detta går
sedan igen i Sändebrefvet, där det skildras, huru
akademi-sterna snart skulle genom olika förvandlingar oskadliggöras
(se ofvan sid. 148). Äfven General Glödhatt förtjänar i detta
sammanhang ett kort omnämnande. Uti detta fragment
fram-ställes generalen såsom en vandrande riddare, hvilken vid sin
sida har Ecervelé såsom vapendragare. På samma sätt
uppträder uti Markall II riddaren PAW med Asphalinius vid sin
sida. PAW har dessutom samma karaktär som General
Glödhatt. Han framställes som en miles gloriosus, hvilken endast
tänker på att äta och sofva.
Ännu ett steg närmare komma vi andra Markallsnatten i
Livijns utkast Konstens heliga graf, skrifven den 21 mars 1816.
I detta riktar Livijn sin satir icke blott mot de akademiska
skalderna utan också mot göterna. Detsamma är förhållandet i
Markall II. Formen är i båda lånad från den romantiska
hjältedikten. I detta fragment skildras, huru drömmens gud
in-knyter Markall i sin näsduk, fäster knytet på sin vailmostaf
och svingar sig upp i luften. Både Wirsén och Fredlund hafva
påpekat likheten med andra Markallnattens första sång, där
gudinnan Sysis inknyter Paw i sin schal och flyger bort med
honom till det land, där han skall uträtta sina bragder. Markall
föres af guden till landet Utilien, ett paradis, där alla blifva
feta. Samma schlaraffenland återfinner man i skildringen af
Elyséen i Markall II.
Vi se således, hur en hel serie af bevarade fragmenter
utvisa, att idéen till en stor parodisk hjältedikt spirat och
utvecklats i Livijns sinne under ett par decennier. Dessa fakta
motsäga icke på något sätt det förhållande, som samtiden och
Livijn själf tydligt erkände, att det var Dahlgren, som var
diktens egentlige författare.1
Dahlgren och Livijn blefvo under dessa år nära vänner
1 I.ivijns deltagande i författandet af Markall finnes närmare och i detalj
undersökt i Mortensen, Clas Livijns lyriska skriftställarskap, sid. 89 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
