Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— en vänskap, som fortfor genom lifvet. Man har icke svårt
att förstå deras sympati för hvarandra. De voro från samma
landskap, hade i mycket samma litterära smak, intresserade
sig för Bellman och Jean Paul, och bäda voro i djupet af sitt
väsen samma redbara och hjärtegoda naturer. Den förre var
den gladlyntaste af de två. Den senare bar p¿ en ansats
till melankoli, som kunnat passa en tragiker. Dahlgren var
obestridligen den lyriskt mest begäfvade, men också den
barnsligaste. Livijn hade större tankestyrka och större lärdom.
I Markall II, där fosforisterna satiriserade sig själfva,
angripas Livijn och Askelöf, därför att de efter Polyfems
nedläggande dragit sig ifrån de andra och tänkt uträtta mycket,
som på grund af deras lättja icke blifvit utfördt. De blifva
under fälttåget efter de öfriga fosforisterna och slumra in
tillsammans pä en häll.
Äfven alluderas på Livijns förhållande till Mästerkatten,
och i ett icke tryckt utkast gifves följande karaktäristik af
honom själf:
”Som Axel Sigfridsson, svept i en kappa
Af lutter eld, skall Mollbergsson här ses,
En Hafsfru honom skall i håret nappa
Och till spectakel här ej anstånd ges.
Vid mastens fot han sitta skall och tjuta,
Och hvad han börjar skall han aldrig sluta.”
Eljest bilda Livijn och Dahlgren i Andra Markallsnatten
en grupp för sig själfva. De frondera mot den ortodoxa
fosforismen. När Atterbom håller föredrag om det absoluta,
ropar Mollberg borta från en vrå:
”Det Absoluta tömmer jag i draget! —
Rätt, ropte Mollbergsson, min far, rätt så!
Jag följer dig: i punschens gyllne floder
Bor Sanningen, all Skönhets milda moder.”
De tillrättavisas också af Lorenzo, som inpräntar:
”Oss Amadeus rätta kosan banar.”
I underjorden pinas de tillsammans af Argus för allt
deras spott och hån. Deras värsta straff blir, att de icke ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
