Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inga jämkningar. Fiat justitia et pereat mundus, dessa ord.
hvilka Sondén användt som öfverskrift på sin bröllopsdikt till
Livijn, kunde gärna varit hans valspråk. Crusenstolpe dröjer
vid denna sida af hans väsen i sin nekrolog,1 framhäfvande
hans förhållande till grefve Posse under auditörstiden och
hans uppträdande i krigshofrätten under senare år. ”Nitisk
och ofta förfäktade han der menniskorätt, lagar och billighet
mot militärskråets representanter, som ej ville höra talas om
annat än blind lydnad.”2 — ”Jag känner ej, huru han (Livijn)
behandlar böcker,” skrifver Hartmansdorff,3 ”men sluter af
hans lynne, att det måste ske hårdhändt.” Livijn var själf
medveten om detta förhållande, då han någonstädes talar om
sitt alltför missförstådda hjärta. I själfva verket var han en
rättänkande och ofantligt hjälpsam man, plikttrogen och
samvetsgrann, med öppet öga för allt mänskligt lidande och gärna
utsträckande handen för att lindra det, där det stod i hans makt.
En skara af närstående vänner uppskattade honom också
till sitt fulla värde, liksom han trots sina ofta bitande ’omdömen
i brefven till det sista bevarade sin kärlek till dem. ”Hvad
jag en gång älskat, öfvergifver jag svårligen,” yttrade han
på tal om Hammarsköld, hvars skriftställarskap de senare
åren ej var honom sympatiskt; men han räddade honom ur
ekonomisk kris 1818, och efter hans död bistod han på samma
sätt hustrun och barnen. Till kretsen af dessa vänner, hvilka
ofta samlades kring tebordet i Livijns hem vid sex till
sjutiden på aftonen, hörde Askelöf, intendenten Nyström,
bibliotekarien A. I. Arwidsson, skalden Dahlgren, professorn vid
musikaliska akademien Erik Drake m. fl.
Till de intimare vännerna hörde äfven Leonard Rääf,
ehuru Livijn de närmaste åren efter sitt giftermål träffade
honom mera sällan. Denne hade redan tidigt begraft sig nere
i Ydre härad, där han snart genom sin redlighet,
företagsamhet och verksamma intresse för landskapets angelägenheter
vann ett anseende som en konung. Ånnu i dag lefver i dessa
aflägsna bygder minnet om ”Ydredrotten”. Medan Hammar-
1 Crusenstolpe, Ställningar och förhållanden, 10 brefvet, s. 13.
3 Vackert heter det om honom i dödsrunan i Krigs. V. A. H. 1845, s. 22:
”En stark rättskänsla, som af ingenting kunde rubbas, gjorde honom till en
motståndsmän, i ädel bemärkelse, mot allt, hvad han ansåg orätt, och hvarvid
hans rörliga inbillning måhända någongång hänförde honom.”
3 Hartmansdorff till Adlerbeth 2 okt. 1816. (Riks. ark.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
