Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sköld stred i Stockholm, och Livijn oroligt irrade från trakt
till trakt, satt han lugnt kvar på fädernetorfvan, och
förvärf-vade det ena godset efter det andra. Och under tiden samlade
han med vaket öga alla minnen från förfädernas dagar,
folkvisor och sagor, skrock och permebref, flintyxor och
afguda-bilder — allt var honom en god fångst. Knappast någon annan
samtida har gjort så mycket för att bevara spåren af en gången
kultur som Leonard Rääf. Och han delade gärna med sig af
sina skatter. Afzelius, Arwidsson, Gumselius, Geijer,
Ryd-qvist, för att blott nämna några, stå alla i tacksamhetsskuld till
honom för meddelade upplysningar.
Vänskapen mellan Livijn och Rääf var lika gammal som
den mellan Livijn och Hammarsköld, och under fyrtio år från
1804 ända till Livijns död stodo de i oafbruten och liflig
korrespondens. Före hans äktenskap förflöt knappast någon
sommar, utan att Livijn tillbringade en kortare eller längre tid nere
i den älskade fosterbygden. Han gjorde då rundturer i trakten,
besökte Drakarna, Meurlingarna, den lärde samlaren, prosten
Alf, sin farbror krigsrådet Livin och många andra. Men
framför allt styrde han kosan till Rääf, antingen denne bodde på
Thomestorp eller Millingtorp, på Forsnäs eller Buhlsjö.
Svårt var det däremot att locka Rääf upp till hufvudstaden;
i all synnerhet sedan Argus och Aftonbladet börjat att sprida
liberalismens gift ute bland bygderna, betraktade han med
djupt misstroende tidens rörelser. Han som en gång varit med
på en kant bland den friskara, som höjt upprorsfanan i
Poly-fem, blef med åren allt konservativare, allt mera envist
riktande blickarna tillbaka mot de patriarkaliska tider, som han
älskade.
1826 lyckades det dock för Livijn att få honom upp till
Stockholm. Men också gällde det ett af Rääfs lifsintressen,
ett litterärt storverk, hvilket hvarken han eller någon annan
samtida svensk vågat tänka sig skulle kunnat förverkligas i
deras lifstid: utgifvandet af ett svenskt diplomatarium.
Till Sverige hade nämligen sistnämnda år återkommit den
då sextiotvåårige Alexander Seton, son till A. Seton, ägare af
Ekolsund. I sin ungdom hade han, efter hvad det uppgifvits,
gripits af kärlek till sin styfmoder, försjunkit i melankoli,
slutligen blifvit sinnessjuk samt af fadern och brodern insatts på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
