Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVII.
Den moderna humorns uppkomst.
Man hör ofta sägas, att den komiska stilen är densamma
under alla tider, men denna uppfattning är knappast riktig.
Sannt är, att den kanske undergår mindre förändringar än vissa
arter af den allvarliga poesien. Intet är rörligare af mänskligt
kulturlif än idéerna. De förändras alltid i någon mån från
generation till generation, från århundrade till århundrade.
Ju mera genomsprängd den allvarliga poesien är med en viss
tidsålders idéer, desto snabbare föråldras den vanligen också.
Därför skiftar uppfattningen af lärodikten kanske hastigare än
af någon annan litterär form. För innehållets skull läser
numera ingen Popes ”Essay on man”, hvilken mottogs med
sådan entusiasm af samtiden. Den komiska litteraturen är
däremot till hela sin läggning mera konservativ, den rör sig med
allmänmänskliga situationer och bestämda karaktärer.
Detta hindrar dock icke, att den är underkastad stora
förändringar. En jämförelse mellan romantikens komiska
stilideal och pseudoklassicitetens skall visa detta. Äfven på
detta område inför romantiken en ny form.
Pseudoklassicitetens komiska diktning behärskades
uteslutande af förståndet. Det är den nyktra, träffsäkra
kvickheten, som kryddar konversationen i salongerna. Den kan
vara obarmhärtig och dräpande, men den är alltid sirlig och
elegant. Det berättas, att Ludvig XIV en gång föreläde Boileau
ett poem till bedömande. Dikten var medelmåttig, och Boileau
vågade att säga det, men han förstod också att uttrycka sig:
”Ers Majestät har velat göra dåliga verser, och detta har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
