Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komedier. Då korstågens riddareideal bleknade bort, och
kulturen slog ned sina bopålar i de stora handelsstäderna med
deras borgerliga köpmannakultur, uppblomstrade den moderna
humorn. Ämnet i åtskilliga af dessa renässansens komiska
hjältedikter är ännu detsamma som i de medeltida
riddar-epopéerna: Rolands och Karl den stores, kung Arturs och hans
hjältars äfventyr. Men uppfattningen är ny. Pulci, Bojardo
och Ariosto besjunga dessa folkdiktningens gamla hjältar i en
än burlesk och grofkornig, än ironiskt skimrande stil, där
dock ännu plats finnes för den fantastiska och äfventyrliga
romantik, som tidigare utgjort själfva lifsluften ikring dessa
medeltida sagogestalter.
Äfven hos Cervantes spåras tydligt sammanhanget med
den medeltida diktningen. Utgångspunkten är hos honom,
liksom hos de italienska diktarna, motsatsen mellan det ridderliga
och det borgerliga. 1 Don Quixotes historia parodieras
riddare-romanernas högromantiska äfventyr. Utmärkande för
Cervantes är den spanska grandessa, den värdighet, med hvilken
han förtäljer den tokige riddarens upplefvelser. Han berättar,
som om det hela vore djupaste allvar. Det är just hos
Cervantes, som vi finna början till konsten att framställa en lustig
historia med allvar, utan att själf småle, ett manér, som sedan
återupptages i England och annorstädes under 1700- och
1800-talen.
Hos dessa författare ingår således ett starkt parodiskt
element. Detta återfinnes hos Rabelais, hvilken i Frankrike
representerar samma riktning; men det är långt mindre
framträdande. Visserligen utgår Rabelais från en gammal folklig
krönika om ett jättepar, som upplefver högst underliga äfventyr
på sina resor kors och tvärs genom Frankrike. Men han
glömmer snart bort sin krönika, uteslutande intresserad som han är
af att framkasta sina egna hugskott.
Rabelais är en af alla tiders största humorister. Han bryr
sig icke om att berätta en sammanhängande historia, han följer
helt ögonblickets stämning, glider nyckfullt fram mellan sina
personer, öfvergifvande dem eller åter gripande dem, som
lynnet faller på honom. Infallet, den enskilda kvickheten, är
för honom hufvudsaken. Hans skrifter äro helt enkelt en serie
af bordsamtal, i hvilka det ena infallet i oordnad följd aflöser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
