Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en fågelbur, håller på att drunkna i en mjölkskål och gör sig
en kam af drottningens afskurna nagel. Dessa historier
förlänar emellertid Swift en hög grad af sannolikhet.
Hemligheten ligger däri, att han aldrig som Rabelais, för hvilken det
hela endast var ett ögonblicks skämt, glömmer bort de
egenskaper, som han en gång tillagt sina personer. Allt står i
proportion till hvartannat, och allt förbindes till ett helt genom
det logiska sammanhanget, som råder emellan de olika delarna.
Med en vetenskaplig reseberättares noggrannhet beskrifves
hvarje företeelse, och läsaren öfverhopas med en sådan
mångfald af noggranna uppgifter, som ömsesidigt stödja hvarandra,
att han ovillkorligen ryckes med.
Detta Swifts berättelsesätt är jämte Defoes af
grundläggande betydelse för den realistiska prosans utveckling, liksom
hans skarpa, logiskt deducerande manér och hans bitande
pessimistiska människo- och samhällsuppfattning prägla många af
den följande tidens politiskt eller litterärt polemiska artiklar.
En annan form af humor, som bildar skola under
1700-talet, springer fram ur det förnyade studiei af Shakespeare.
Hans narrars groteska, kvickhetsjäktande repliker imiteras
mångenstädes, äfven där man minst skulle ana det.1 Men
kanske är det dock framför allt den säregna formen af Hamlets
humor, som gifver 1700-talets och romantikens komiska
stilideal dess väsentliga prägel.
Studerar man det sätt, hvarpå tillägnandet af Shakespeare
börjar, finner man, att det är vissa enstaka dramer och inom
dessa ofta vissa enstaka scener, hvilka särskildt brännt sig
fast i tidens medvetande. Shakespeares historiska dramer ligga
till grund för den art af sorgespel, som Goethe och Schiller
skapa, och bland de stora tragedierna, är det säkerligen Hamlet
och Macbeth, hvilka utöfvat det största inflytandet.
Kanske är det icke minst genom studiet af Shakespeare,
som romantiken fann sin ”blå blomma”, hemligheten af det
underbara, detta mystiska väsen, som romantiken jagat i luft,
på haf, i jord — och också någon gång påträffat. Man kan
hos Goethe, en af de första, som vändt sina blickar mot detta
område, tydligen spåra utvecklingslinjen. Häxköket i Faust
såväl som Walpurgisnatten äro påtagligen influerade af häx-
1 Se t. ex. Sheridans komedier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
