Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
scenen i Macbeth. På liknande sätt har mordgärningen i
Macbeth eller vålnadsscenen i Hamlet satt fantasien i rörelse,
och otaliga äro de efterbildningar i revolutionstidens
litteratur, som äro formade efter dessa mönster.
Knappast någon af Shakespeares gestalter har så
intresserat 1700-talet som Hamlet, denna personlighet, mångskiftande
som naturen själf och hvilken i sin outgrundlighet trotsat så
många tolkningsförsök. Kanske står man i intet annat drama
Shakespeare så nära som i Hamlet. Särskildt i scenerna med
skådespelarna kan man knappast misstaga sig om, att det är
Shakespeare själf, som talar. Hamlets råd, anvisningar om
deklamationen, hans ord om skådespelet som en spegel för
naturen gifva oss Shakespeares konstuppfattning, sådan han
själf flerstädes framlagt den i sina dramer. Åtskilliga uttryck
i Hamlets mun äro väl så naturliga i Shakespeares. När
Hamlet talar om de sparkar, odågan ger den tåliga förtjänsten,
passar detta säkert bättre i den ringa skådespelarens än i den
danska prinsens mun. Äfven eljest gör Hamlet mångenstädes
mera intryck af en konstnär än af en krigare och en prins.
Han afskyr hofvet, icke endast för dess lastbara seder under
farbroderns välde utan äfven för etiketten och samtalstonen,
vid hvilka man tycker, att en trettioårig prins borde varit så
van, att han ej längre lagt märke till dem. Men ett af hans
största nöjen är att göra narr af dessa bugande, smickrande
hofmän, som uttrycka sig i tidens sockersöta och starkt
kryddade euphuism. Helst skulle han ånyo vilja draga tillbaka till
universitetet i Wittenberg, och hans ende vän är den
humanistiskt bildade stoikern Horatio. Hans tankar röra sig i helt
andra rymder än omgifningens, och det plågar honom djupt
att hafva en hämnd att utföra. I själf va verket har han en
konstnärs temperament och uppfattning. Han älskar att
resonera, att gifva repliker, att strö omkring sig infall. Han är
känd för denna egenhet vid hofvet.
Det finnes element af högst olika beskaffenhet i
Hamlets-tragedien. Å ena sidan är det ett melodrama, där
vålnads-scenerna, Ophelias vansinne, uppträdet med drottningen,
konungens afslöjande under skådespelet, kyrkogårdsscenen
och slutligen det stora blodbadet utgöra höjdpunkterna; å den
andra sidan är det en karaktärsskildring af enastående djup.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
