Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mån föresväfvat Livijn vid utförandet. Hjälten i Titan ryckes
med i revolutionens strider. Hans väg går fram mellan trenne
kvinnor, kärleken till Liana och Linda slutar olyckligt, och det
är först i kärleken till Idoine, som han finner full sällhet.1
Livijns skildring af hjältens karaktär erinrar närmast om
Klinger. Dennes hjältar hafva gjort den bittra erfarenheten,
att kärlek till frihet och rättvisa, att godhet och mänskokärlek
endast mötas med förakt och otack. Stolta och manliga svara
de med hån och trots. Faust har uppfunnit boktryckarekonsten,
men ingen vill köpa hans bibel. Hans hustru och barn svälta.
Då frammanar han djäfvulen och säljer sig åt honom för att
under ett kort jordelif känna sig som världens herre. Livijns
manér i Axel Sigfridsson ligger ganska nära Klingers, fast
trotset icke antager så diaboliska former, och hånet icke urartar
till så vilda orgier. Det är liksom mildradt af Jean Pauls
känslofullare uppfattningssätt.2
Axel Sigfridsson är i djupet af sitt väsen en svärmare,
en lidelsefull och äregirig natur, och detta fantasteri lyser oss
också öfverallt till mötes i romanen. Men hjälten hängifver sig
icke naivt åt sitt svärmeri. Han för en ständig kamp emot det
med satirens och ironiens vapen. Liksom Tieck och senare
Heine slår han sönder hvarje stämning. Denna motsats mellan
tvänne olika känslopoler framträder på hvarje sida af romanen.
Med öfverlägset förakt ser Axel Sigfridsson ned på sina
genom-lupna själstillstånd.
Tydligast framträder hela detta manér i skildringen af
kärleken till den sentimentala skönheten. Denna formar sig till
ett ironiskt förhånande af den kyrkogårdsstämning och den
Wertherianism, åt hvilken Livijn så flitigt offrat. ”1 början
föreföll mig väl hela denna tillställning innerligen torftig, så för
själ som kropp. Siegwarts tåreströmmar, Lottas
aftonvards-utspisning, valdthornsmusiken och thésällskaperna i London,
syntes mig för ingen del så förtjusande, som man ville komma
1 Möjligen erbjuder, äfven den brunetta koketten en svag likhet med
den stolta Titaniden Linda (modellen är frau von Kalb), liksom den sentimentala
skönheten med den öfverspända och sjukliga Liana. Men denna likhet är
högst allmän. Livijns hjältinnor äro ju endast helt hastigt skisserade, under
det att Jean Paul gifver fördjupade och på nyanser rika porträtter. Den
brunetta skönheten erinrar mera om Laurette von WallenstSdt i Bouterweks
roman Grefve Donamar.
* Heines världsuppfattning rör sig inom samma poler. Känslofullhet
och hån, frihetskänsla och trots, men öfvergångarna äro mera scintillerande,
och hans kvickhet långt mera spelande än hos dessa äldre författare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
