Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag ej hämdens röst i mitt hjerta, för första gången svallade
väl ej mitt blod, men förr af vredens eld, nu af medlidandets
gudakänslor. För första gången smög sig en tår i mitt öga.
Qvinligt, ropade min stålthet, en gudomlig skön tår, hviskade
mitt hjerta. Ja, du! jag har kännt för första gången, att
säll-heten kan lysa ur ett tåradt öga, att den ej på ordnar och titlar
behöfver resa sin stod, att den uppslår sitt tält så väl vid tronen,
som vid frihetens buste, dock den behöfver ej resa troner,
den hvilar i (en) älskad qvinnas famn, den ljungar ur hennes
ögon. Jag skall kanske ock en gång blifva säll, du skall äfven
blifva det och förr än jag” (H. I, 39).
Säkerligen är det Wilhelm Meister, som gifvit Livijn första
idéen att skrifva en utvecklingsroman i Axel Sigfridssons stil.
Det finns i hvarje fall i romanen åtskilliga spår af Goethes
inflytande. Den inlagda lyriken är i hans manér, så äfven
mångenstädes prosabehandlingen. Scenerna från marknaden
och lekstugan äro präglade af Goethes realistiska
skildringskonst.
Den tydligaste anknytningen till Wilhelm Meister finnes
dock i planens elfte kapitel, där det antydes, att hjälten ämnade
taga anställning vid en teater. Här har man säkerligen en
åter-klang af den unge Wilhelms planer att fly från hemmet och
med sin älskade försörja sig såsom skådespelare.
Men till denna allmänna anslutning inskränker sig också,
så vidt man kan se, Goethes inflytande på romanen. Ty den
världsvishet, som Goethe nedlagt i Wilhelm Meister, blef
aldrig Livijns arfvedel och genomträngde aldrig hans
lifsupp-fattning. Han hade börjat som jacobin, som Wertherian, som
Franz Moor, som den ädle röfvaren Rinaldo Rinaldini. Han
nödgades visserligen resignera, men helt försonade han sig
aldrig med världens gång. Lika litet som Jean Paul eller
Klinger lyckades han någonsin att nå upp till de spinozismens
svala rymder, där Goethe lik en gud med filosofiskt jämnmod
betraktade planeternas rörelser och människoödenas växlande
gång.
Större släktskap erbjuder Livijns framställning med de
båda sistnämnda författarna. Livijns långa, bildrika
känslo-utgjutelser eller satiriska utfall förråda tydligen Jean
Paul-studier. Omöjligt är det icke, att Jean Pauls ”Titan” i någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
