Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är icke ur Livijns lif någon kärlekshistoria känd, som skulle
kunna utgöra den omedelbara förebilden för denna
framställning.
Romanens största tekniska brist, hvilken också anmärktes
af den samtida kritiken, är obestridligen, att Axel
Sigfrids-son själf berättar den långa historien. Därigenom förryckes
perspektivet. Som redan framhållits, har man åtminstone en
antydan om hjältens slutliga utveckling redan i
inledningsraderna, hvilket är föga lämpligt i en roman, som skulle visa
en serie af olika själstillstånd. Likaledes är stämningen alltför
monoton. Andra personer skulle framträdt vid sidan om Axel
Sigfridsson, infört scener af annan art och nytt lif i skildringen.
Jean Paul förfar i detta afseende med långt större djärfhet.
Emellertid bör det anmärkas, att både själfva analysen och de
få beskrifningar, som finnas, (marknadsscenen, lekstugan,
måltiden i tingssalen m. fl.) äro präglade af en viss realism,
anmärkningsvärd i den dåtida svenska litteraturen. Livijns
monotont lyriska kompositionssätt påminner eljest mera om
Chateaubriands i Atala och René, men där passar detta manér
också bättre, då berättelserna äro helt korta.
Trots sin fragmentariska karaktär ådrog sig arbetet en
viss uppmärksamhet vid sin framkomst. Genom en vän, G.
Lewenhaupt å Säbylund,1 fick Livijn kännedom om Franzéns
omdöme om arbetet. Denne yttrade, att ”så mycket han
kan finna, förråder denna första delen ganska mycket genie,
och flera af de poetiska styckena äro oändligt vackra och af
mycken betydelse, men om det hela kan han ej utlåta sig,
förrän han får se fortsättningen, hvilket han mycket önskar”.
Axel Sigfridsson anmäldes i Allmänna Journalen n:r 35
för 1818. Recensenten klandrade, att planen icke tycktes klar
för författaren själf. Händelserna voro för få, sentenserna och
metaforerna för många, dock måste man medge, att det fanns
tankar och reflexioner af verkligt värde, ehuru de icke hörde
till saken. Recensenten tviflade mycket på att arbetet, en gång
färdigt, skulle blifva en verklig roman, men författaren syntes
icke vara utan anlag att skrifva en sådan.
Intressantare är Svenska Litteraturtidningens granskning
(n: r 6, 1818): Recensenten framhåller först, att Axel Sigfrids-
1 Bref af den 15 januari 1819. M. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
