Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
son icke är en roman i egentlig mening, men ”den är en dyster
och skuggrik tafla af en rik individualitets inre lif, genom yttre
förhållanden trängdt inom hvardaglighetens inskränkta krets.
Sentimental är den rådande tonen dock icke; ty en djup ironi,
stundom frambrytande till ett convulsiviskt skratt, utgör
teckningens grundfärg. Ett villkor fordras dock — äfven för den
ironiske tecknaren — innan hans bild stämplas med namnet
konstverk. Han måste med klarhet öfverse lifvet och alla dess
förhållanden, hans hjerta måste icke förblöda vid anblicken
af alla dess eländen; hans nerver icke spritta af ett håniskt
skratt vid åsynen af alla dessa dårskaper. Han måste icke
glömma, att då han vill bilda ett objektivt konstverk, får han
ej ställa sig midt på taflan, såsom medelpunkt för all handling
och all personalitet. Först då är han en konstnär, en
själf-ständig skapare i konstens verld, när alla charakterers
individualiteter i rika strömmar utflöda, utan att för den enas fria
framfart Författaren, af kärlek*för en annan, upreser en dam.
Alla känslor, som han tecknar, måste han sjelf, i sitt inre,
hafva genomlefvat; men hans egen natur måste vara mera
allsidigt utbildad och förädlad än de hjeltar han framställer, så
idealiserade, de än må tecknas; ty annars är konstnären icke
skapare af sin skapelse, utan med den sammanväxt”.
”Den bok, som gifvit anledning till dessa aphorismer, hör
till de utmärktare bland vår senare vitterhet. Den är full af
originella och genialiska anmärkningar isynnerhet öfver lifvets
begränsning genom stat och samfundsförhållande och deras
oftast fientliga sammanverkan mot högre och fritt
uppsträf-vande individualiteter. Men färgen är för bitter; andan för
menniskofientlig; den förbränner utan att skapa. De spridda
förtreffliga teckningar, som här framställas, göra icke alls det
intryck, som de kunde, ifall de vore fullkomligt artistiskt
sammankedjade. Hvarföre? Emedan man märker en afsigt; och
hvarje känsla, all fantasi kallnar, då man märker en anlagd
plan, en gifven ensidighet, en redan fattad öfvertygelse, som
måste genomdrifvas. Här upphör konstens verld, och
vetenskapens begynner. Fantasien har en gränslös frihet sig
förbehållen; men förståndet kan ledas. Tonen är dessutom för
enformig. Man ser en sjudande vulkan; men ingen vulkan på
ett leende landskap, utan i en öcken, hvilken den rundt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
