Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIX.
Samvetets fantasi och Skaldens harpa.
I vinterhäftet af ”Opoetisk kalender för poetiskt folk”
1822 finnas tvänne berättelser af Clas Livijn: Samvetets fantasi
och Skaldens harpa.
Den förra af dessa noveller skrefs 1820 och kallades
ursprungligen ”Samvetets makt”. Det är Livijns bäst berättade
historia och betecknar öfver hufvud höjdpunkten af hans
författarskap.
På flera olika sätt låter denna skildring omedelbart
anknyta sig till Axel Sigfridssons historia. Man skulle mycket
väl kunna tänka sig hela händelsen såsom en episod i dennes
eget lif. Hans förhållande till Victoria skulle kunna och har
möjligen medfört de följder, som inträffa i denna berättelse.
Och hjälten har samma karaktär som Axel Sigfridsson — det
demoniska är endast ännu mera utprägladt. Han nämner sig
liksom Axel Sigfridsson en svärmare, men honom har lifvet
piskat med ännu hårdare gisselslag. Hans bästa år hafva
förrunnit i uppfrätande lidelser, i förtviflan och berättigad
själf-anklagelse. Han har brottats med vansinnet, och när han
kämpat sig ut ur dess klor, är han, fast ännu ung till åren, en
gubbe, i hvars sinne endast en långvarig botgöring bringar
frid och försoning. Hans lifserfarenheter hafva varit så
förfärliga, att hånet tystnat på hans läppar.
Redan Axel Sigfridsson var, som Livijn kallade sig själf,
”ett inbillningens skötebarn”. Redan denne visste, att
fantasien var en farlig gåfva, och han hade varnat sin vän för att
alltför länge skåda in i dess trollspegel, ”ty i djupet bo svart-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
