Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alferna”. ”Ehvart ditt öga än vänder sig, förmår det dock
ej att skönja en strimma ljus, och du är ej af naturen
vanlottad, om du fått tillräckliga krafter att öfverlefva denna
pröfvostund. Du är mera än lycklig, om någon hvitalf af
barndomsvänskap hyllar sig om dig. Vid dess hand kan du ledas
ur denna grafgång; men ditt hjerta får dragas med ett evigt
frätsår — och detta frätsår kallas förakt; jag vill ej benämna
det värre.”
Innehållet i denna berättelse är följande*.
Två ynglingar sitta en afton på ruinerna af Upsala slott,
betraktande den nedgående solen. Båda hafva slutat sina
studier vid akademien och skola nu draga ut i lifvet på skilda
banor. Gustaf ärnar blifva jurist, Erik står i begrepp att
af-resa till den garnisonsstad, där han som officer skall genomgå
sina grader. Båda äro uppfyllda af vemod vid tanken på att
kanske aldrig mera träffas.
Under detta deras sista samtal kommer Erik att gifva ett
förtroende, att yppa en hemlighet, som han tror skall hafva
ett viktigt inflytande på hans lif. Han erinrar om, huru han
ofta ömsom prisat, ömsom åter smädat fantasien. Denna har
för honom än utgjort en vällust, än en plåga; ofta hafva
nämligen de bilder, som den frammanat för hans öga, varit af
behaglig art, ofta har han äfven hemsökts af mörka och
ohyggliga syner, och det ligger utom hans makt att kunna behärska
denna andevärld.
Ibland dessa ohyggliga bilder, som bruka visa sig för
honom, är en liten grå man med något i handen, hvilket alltid
väcker hos honom en hemlig skräck.
Han afbryter sig. Kanske, säger han, är det en följd af
afskedets sorglighet, att han kommit att berätta denna
händelse. Kanske, invänder vännen, är det också en följd af
aningens makt.
De båda vännerna besluta att mötas igen på samma plats
trettio år senare för att berätta hvarandra, hvad de under tiden
upplefvat.
Trettio år därefter för också bergsrådet och riddaren
Gustaf * * sin son till akademien. Hans eget lif hade
framflutit jämnt och skänkt honom all möjlig lycka. Om Erik hade
han däremot icke hört mycket under mellantiden. Han visste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
