Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än förklingande toner af den till Fru Venus’ hof ledande
Spele-mannens Musik”.
Det är skada, att Livijn icke oftare låter denna satir växa
ut till åskådligt skildrade situationer, i stället för att framkasta
den i form af reflexioner. Sådana sedeskildringar förekomma
dock, vanligen hållna i kraftigt burlesk ton — något som är
i öfverensstämmelse med romanens anda. Dråpligt är
Sche-nanders ankomst till Slaggmyra utmålad, där han emottages af
”en hög, axelbred samt med väldiga bröst och kupiga länder
rikligen välsignad figur”, korteligen själfva den nordiska Herta.
Det är brukspatronessan, som trots sin kraftiga kroppsbyggnad
gör anspråk på att vara en förfinad, eterisk natur med svaga
nerver, men i själfva verket är en obildad och simpel
människa. Fru Carlén har sedan med stor virtuositet tecknat dylika
gestalter (t. ex. konsulinnan Löwe i ”En natt vid Bullarsjön”).
I liknande stil äro också de scener hållna, där Schenander
gripes såsom tjuf af länsmannen och föres inför den
bondgumma, hvilken han skulle bestulit.
Men Livijn inskränker icke sin satir till dagens företeelser,
den går mycket djupare. Han ser bakom hela kulisspelet.
Han vet, att världen är full af intriger, att endast kraft och
klokhet skydda mot våldet. Schenander och Maria äro alltför naiva
och goda människor för att kunna kämpa emot dessa världens
härskande makter. De äro offren, som öfverlistas och dödas.
Rättvisan, som skulle bistått dem, hjälper i stället brottslingarne.
Schenander ser allt, hvad som försiggår, men han kan intet
uträtta — han endast talar. Talet är bittert; vek och känslig
föraktar han allt det konventionella, den hårda och kalla
formen, skenet, hyckleriet. ”Hej, frihet och jemlikhet! ropade
jag och sprang opp. Derföre supa vi brännvin ur invigda kalkar
och beskänka våra små Clorissor med messkjortor. Se, det
är verkligheten; det kallas att ådagalägga synnerlig skicklighet
och utmärkt välförhållande i sin Landshöfdinge- eller
öfverste-beställning. Hvad betyder det, att tusende och tusende, och
ytterligare mång’ tusende, sårade och qvidande öfverridas, när
Makten commenderar : marsch ! och Fjäsket i ögonblicket
repeterar : marsch-marsch ! ’ ’
Han gisslar den nyttighetens anda, som går igenom tiden
och hvilken schackrar med allt och till och med säljer människo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
