Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alexandra. Helt nyligen har dessutom referendarien upptäckt,
att om han kan återfinna S: t Jöran, hvilken ännu vistas på
jorden, och förmäla honom med kejsarinnan, som af kärlek
till honom öfvergick till kristendomen, så vore hans vandring
lyktad, hvaremot brodern skulle fortfara att vistas på jorden
till världens ände.
Referendarien tror sig hafva funnit Riddar S: t Jöran i
en viss auscultant i Svea Hofrätt, Georg Pehr Humblom.
Klädmäklaren kommer emellertid underfund härmed och söker,
för att korsa broderns planer, i stället bortgifta denne med
Ursulas dotter, den vackra Catharina.
Romanen utgöres nu af en serie magiska tillställningar,
hvilka löpa parallellt, korsas och sammanflätas, hvarigenom de
båda trollkarlarna söka öfverbjuda hvarandra för att få S: t
Jöran i sitt våld. Strax innan romanen börjar, har klädmäklaren
sökt att bortstjäla referendariens käpp med den magiska
kryckan, som denne kvarglömt i Storkyrkan. Referendarien
saknar emellertid käppen, och begifver sig sent på aftonen ned
till kyrkan, där han finner före sig klädmäklaren och Ursula.
Dessa söka då dölja sig i prinsessans och drakens gestalt, men
referendarien, som vädrar svart magi, kastar sig djärft upp
på S:t Jörans häst, och ett mäktigt spökeri uppstår, hvilket
först afbrytes, då kyrkovaktaren inträder. Referendarien
återfår emellertid icke sin käpp.
I allt detta trolleri inblandas Humblom. Klädmäklaren har
nämligen fått veta, att denne ärnar besöka Storkyrkan, och
då han vill komma i besittning af någon af Humbloms
tillhörigheter för sina magiska konster, begifver han sig dit och lyckas
bemäktiga sig Humbloms käpp.1 Det är med denna scen, som
romanen börjar:
”Amen! Sade herr Ordens Biskoppen och bekräftade dermed
sin väldiga predikan emot denna verldenes flärd. Ping! pingli-ping!
svarade Ordensstjernorne, som ringde mot hvarandra, då Herr Ordens
Biskoppen nu nedkastade sig i stoftet för att anropa den Mäktige.
Högt snyftade de djupt rörde madamerna på stora gången, och
Auscultanten i Kongl. Maj: ts och Rikets Höglofl. Svea Hofrätt
Georg Pehr Humblom sade för sig sjelf: ”När du en gång hinner
1 Som bekant är det en vanlig föreställning i all svartkonst, att man,
för att få en person i sitt våld, måste besitta någon af dennas
tillhörig-heter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
