Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till vice President, så bör du i underdånighet undanbedja dig Kongl.
Maj:ts NordsjerneOrden. ” Dock tilläde han strax derpå, likasom
besinnande sig: ”Kommer dag, kommer råd!” samt grep efter sin i
bänken N: r 60 insatta käpp med guldknapp. .. men käppen var
borta.
Häröfver förvånade sig Auscultanten öfvermåttan, tagandes
emellertid till den ännu qvarliggande hatten; hvarefter han vidare
såg sig omkring. I bänken N: r 60 hade blott funnits en enda
person, som under hela tiden hade, utan att röra sig, med yttersta
uppmärksamhet afhört den salfvelserika predikan och ännu satt i
oförändrad ställning, lutad mot sitt spanska rör med elfenbenskrycka.
Honom kunde Auscultanten omöjligen misstänka ; derföre såg han
sig yttermera omkring jemväl i de närmast belägna bänkarna, men
förgäfves. Käppen med guldknappen kunde icke upptäckas. Och
likväl erinrade han sig så tydligen, att han haft den med sig till
kyrkan, att han ställt den bredvid hatten, och att han minst trenne
gånger sett efter den då under pågående predikan, förgängligheten
af jordenes skatter varit bragt å bane. Medan Auscultanten sålunda
samlade sina tankar, för att noga och fullständigt erinra sig de
omständigheter, som ägt sammanhang med käppens bortkomst, kastade
han tillfälligtvis ögonen mitt öfver gången och såg ett ungt
fruntimmer, klädd i brandgul kappa och sidensarshatt af samma färg,
lekande med käppen. Men hon satt icke ordentligt i bänken, hon
red tvärtom grensle öfver sjelfva stolskarmen. Detta uppskakade
Auscultanten, ty han visste icke, hvad han borde tänka om ett slikt
företag i Herrans Tempel. Så snart derföre som bönerna voro
slutade, och ordningen hade kommit till brödtaxorna samt Kongl.
Maj: ts Nådiga Varning mot förbjudna Spel, gjorde han ett
för-tvifladt försök att genombryta den på gången uppställda dubbla
linien af stolar och madamer. Väl lyckades det honom ; men då
han ändtligen kommit Öfver på fruntimmerssidan var den unga
damen tillika med käppen försvunnen, och föreföll det honom, som
hade hon något tycke med den på S: t Jörans monument fängslade
princessan, som han nu, ehuru oredigt, påminde sig hafva tillförene
sett. Igenom detta kringsurrande i minnet, försattes Auscultanten
i en verklig förvirring. Närmare betraktade han de tvänne
frun-timmema, som suttit i den bänk, på hvars kant den unga damen
ridit. I dem igenkände han de tvänne från kyrkogården inflyttade
stenbilderna af tron och kärleken, hvilka nu med yttersta andakt
åhörde bönen för tjufvarne, som skulle bestraffas med offentlig skrift
och af lösning. Nu blef Auscultanten just likasom hemsk och såg sig
tillbaka, då han fann, att den i bänken N: r 60 sittande svartklädda
herrens peruk bestod af tvänne drakvingar med långa klor till
lockar”...
Humblom kan icke glömma prinsessan. När han
kommer ner på Malmens källare för att äta middag, tror han sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
