Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Askelöf har själf i en serie ypperligt skrifna artiklar,
Något om anledningarne till utgifvandet af Svenska Minerva,
och de äidamål, som dermed åsyftas (1830, n : r 11 och ff.)*
utvecklat tidningens program. Utan att vara ministeriell ärnade
den försvara regeringens politik mot den allt mera förvildade
oppositionen. Uppgiften blef ingalunda lätt. När tidningen
började, hade den visserligen endast ”Nya Argus” och
”Medborgaren” att kämpa emot, men i slutet af 1830 höll
”Aftonbladet”, som blef en fruktansvärd motståndare, sitt intåg pä
arenan. Denna uppträdde strax som en stor och universell
tidning, hvilken, understödd af den breda publikens intresse,
hade plats för långa utredningar och artiklar i allehanda frågor.
Svenska Minerva var däremot en liten tidning, som först
utkom två gånger i veckan, senare tre. Obestridligen vållade
detta svårigheter och bidrog väl till att den öfvervägande fick
en negativt kritisk karaktär. I icke ringa mån öfverensstämde
emellertid denna tidningens hållning med de båda vännernas
skeptiska lynnen. I detta fälttåg mot den ”förvildade
oppositionen” deltog Clas Livijn vid Askelöfs sida med många, än
kvicka och satiriska, än allvarliga artiklar, ej minst i juridiska
ämnen.
”Den objudne gästen” anknöt omedelbart sin polemik till
händelserna vid den pågående riksdagen. I en artikelserie,
Oppositionen inför sina verldsliga Domare, d. v. s. inför
Allmänna Opinionen, gaf Askelöf en öfversikt af de sista
årtiondenas grundfrågor i svensk politik1; särskildt redogör han för
frågan om ministère och opposition och uppvisar, att dessa
begrepp sakna stöd i svensk grundlag och endast utgöra en
imitation af engelskt parlamentariska seder.
Den närmaste anledningen till utgifvandet af ”Den objudne
gästen” hade varit Anckarsvärds olika förlöpningar under den
pågående riksdagen. Genom hela årgången fortgår också en
ständig polemik mot honom. Hans uppträdande bl. a. vid
utskottsvalen ogillades äfven af oppositionspressen. Endast den
bekante liberale advokaten S. L. Theorell försvarade honom i
en artikel i Argus (13 dec. 1828), och själf motiverade han
sitt handlingssätt i Dagi. Allehanda (17 jan. 1829), där han
1 Denna artikelserie är af Askelöf, icke af Livijn, som Warburg
förmodar. i Richert, I. s. 297 not. Det framgår redan af stilen, men för öfrigt
gör Askelöf själf uppmärksam därpå i sin anmälan af Jan Janssonsskriften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
