Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordning voro nödvändiga, och han visste också, att t. o. m.
lämplig hårdhet stundom kunde vara på sin plats.
Livijn gick icke heller oförberedd till det stora och
ansvarsfulla arbete, som väntade honom. Allt tyder på, att han
länge intresserat sig för denna sida af statens rättsväsende. I
hans manuskripter finnas flera uttalanden, som vittna om,
huru djupt han kände för de fattiga och brottsliga. Under sitt
vistande på Marstrand hade han haft tillfälle att studera
fångvårdens dåvarande beskaffenhet på Karlstens fästning. Hvilket
intryck denna gjorde på honom, lära vi känna ur ett. bref till
Hammarsköld.1 Tidigt hade han också rent juridiskt
intresserat sig för dessa frågor och haft klart öga för de många
missförhållanden, som ännu rådde inom fångvården.
Det svenska fångvårdsväsendet befann sig vid denna tid
i ett barbariskt tillstånd. Såsom straffmedel användes
hufvud-sakligen kroppsstraff, således dödsstraffet, spöstraffet samt
vatten- och brödstraffet. Länge hade man i alla land klagat
öfver rättsväsendets råhet, och engelsmannen Howard, liksom
senare Bentham, hade redan under 1700-talet framlagt förslag
till fängelsernas reformerande. Den förre förordade
öfver-gifvandet af kroppsstraffen och en öfvergång till frihetsstraffen.
För dessas användande fordrades rymliga fängelser, men det
fanns icke många sådana i Sverige, och man drog sig af
ekonomiska skäl för att bygga nya. På grund af den egendomliga
förordningen angående försvarslösa skulle också ett betydligt antal
nybyggnader behöfts. Försvarslös var nämligen icke endast
hvarje lösdrifvare, som drog land och rike ikring och tiggde,
utan hvarje arbetslös person. Dessa arbetslösa insattes i fängelse
på obestämd tid, tills de förvärfvat ”laga försvar”, som termen
hette, eller kommit i besittning af en viss summa, hvarmed
de kunde köpa sig fria. På detta sätt öfverfylldes de trånga
fängelserna. Icke straffade och oskyldiga personer utgingo ofta
från dessa anstalter som förhärdade förbrytare.
1 H. IV. 82. 15/> 1815. ”På förstnämnde ställen väckte fästningsfångarnes
belägenhet min uppmärksamhet. Dessa vanlottade varelser äro visserligen föga
värde ett bättre öde, men som menniskor kräfva de behjertande. Utan
åt-skilnad på bofven och olyckligen vräkas de i ett hål och lämnas till deras
hela existance åt en Commendants nyck. Det är sant, de inspecteras men af
militairer, bland hvilka sådane kunna finnas, att jag ej åt dem ville uppdraga
inspectionen af mina gamla stöflar. Ty då en militair slår sig på egennytta,
så öfvergår han deruti allt hvad Civil Embetsman heter, och äfven med bättre
se de sakerne utur oriktig synpunct och ej alltid med egna ögon."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
