Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Benvenuto Cellinis självbiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och i detta äktenskap endast begåvats med en flicka,
väntade filosofiskt ett nytt barn av samma kön:
»Barnmorskan, som visste, att de väntade en dotter,
tvättade barnet, svepte det i det finaste, vita linne,
gick sedan helt tyst till min fader Giovanni och sade:
»Jag bringar er en vacker gåva, som ni inte väntade».
Min far, som var en verklig filosof, gick av och an
och sade: »Vad Gud ger mig, är mig alltid kärt»;
och då han vecklade upp kläderna, varseblev han den
oväntade sonen. Han slog samman sina gamla
händer, lyfte dem och sina ögon mot himlen och sade:
»Herre, jag tackar dig av allt mitt hjärta! Han är
mig mycket kär, och må han vara välkommen!» Alla
de närvarande frågade honom glatt, huru han ämnade
kalla honom. Giovanni svarade dem blott: »Må han
vara välkommen (benvenuto)!» Och så beslöts det,
att jag skulle få detta namn i det heliga dopet, och
det bär jag nu med Guds nåd i hela mitt liv.»
Namnet Benvenuto var ett gott förebud, och
gossen svek icke faderns förväntningar. Det var också
i ett lyckligt ögonblick, som han föddes.
Renässansen stod just i sin sista och yppigaste blomning.
Benvenuto är samtida med Rafael och sin högt skattade
lärare Michel Angelo. I sin ungdom arbetade han
över dennes och Lionardo da Vincis kartonger.
Renässansen hade efter ett århundrade av rikaste
odling helt genomträngt sinnena. Antiken var det stora
mönstret, som man i allt följde och som man stundom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
