Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Benvenuto Cellinis självbiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där inbommad bakom fyra låsta dörrar. Så låg lag
ända till klockan sju följande dag; då kom man in
med mat åt mig och jag bad att få några av mina
böcker att läsa i. Ingen svarade mig, men de förde fram
det till den stackars kastellanen, som frågat, vad jag
sagt. Morgonen därpå lämnade man mig min bibel
och Giovanni Villanis krönika. Då jag begärde några
andra av mina böcker, fick jag till svar, att jag ej
kunde få flera, jag hade nog och övernog av dessa.
Så förde jag en eländig tillvaro på den usla madrassen,
som inom tre dagar var alldeles genomdränkt av
vatten. På grund av min avbrutna fot kunde jag ej
röra mig, och då jag ville flytta mig ur bädden för
att förrätta mina naturbehov, måste jag med den
största svårighet krypa på alla fyra.»
»Ungefär halvannan timme om dagen inträngde
några ljusreflexer genom en liten glugg i den usla
hålan; endast denna korta stund kunde jag läsa, men
hela den återstående delen av dagen och natten låg
jag där tåligt i mörkret och tänkte alltjämt på Gud
och vårt mänskliga elände. Det tycktes mig vara en
given sak, att jag om några få dagar skulle sluta mitt
olyckliga liv på detta sätt. Jag tröstade mig så gott
jag kunde och besinnade, hur mycket sorgligare det
skulle ha varit att dö för bödelns bila; som det nu var,
skulle jag dö i ett slags dröm, vari jag småningom
började finna behag. Ty jag kände mig slockna efter
band; slutligen vande sig dock min natur vid detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
