Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Benvenuto Cellinis självbiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen såg, att han icke skulle återvinna sin frihet,
beslöt han att söka fly och tack vare sin djärvhet
och sin energi lyckades han att på sammanbundna
lakan fira sig ned för det höga fängelsetornets
murar. Berättelsen om denna flykt är ett drama, fullt
av spännande situationer. Den erinrar om
Krapot-kins flykt från Peter Pauls fästningen i våra dagar.
Cellini lyckades med ett brutet ben släpa sig
fram till kardinalen av Cornaro, en av hans
beskyddare och fick i dennes palats en fristad. Men den
oblidkelige Paolo släppte icke sitt byte. Trots sitt
givna löfte lät han ånyo gripa Cellini, och denne
undgick endast döden genom Alexandra de Medicis
förböner hos påven. Han kastades emellertid i en
av kastellets djupaste fängelsehålor. Man förvånas,
att han kunnat uthärda under sådana förhållanden. I
denna grav, där lian dömts att framleva sina dagar
utan ljus och luft, förändras hans väsen. Benvenuto,
som hittills varit idel vilja och handling, förvandlas
nu till en mystiker, vars hela liv koncentrerar sig på
det inre, på syner och uppenbarelser. Det är ytterst
intressant att iakttaga denna förändring i hans egen
livliga berättelse:
»Man bar ner mig», berättar han, »i ett mörkt
kyffe, nedanför terassen, som var mycket fuktigt och
fullt av spindlar och giftiga maskar».
»De kastade åt mig en usel madrass av blånor,
och om kvällen fick jag ingenting att. äta, och jag låg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
