Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Benvenuto Cellinis självbiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna sol utan strålar föreföll mis som ett hav av
det renaste flytande guld. Medan jag betraktade
detta under, såg jag solen svälla ut i mitten och växa,
och plötsligt bildade solguldet en korsfäst Kristus så
skön och med så kärleksfullt anlete, att en människas
fantasi ej kunnat tänka ut någonting tusendedelen så
skönt. Jag ropade: »Under, o, under! Nådige och
allsmäktige Gud, vad förunnar du mig att se i dag!»
Medan jag ännu talade, rörde Kristusgestalten sig åt
det håll, dit strålarna förut dragit sig, och solskivans
mitt började åter svälla som förut och plötsligt
förvandlas till en bild av den skönaste madonna. Hon
satt mycket högt med sin son på armen i den
behagfullaste ställning och tycktes småle; på ömse sidor
stodo änglar av en skönhet, som min inbillningskraft
aldrig skådat. Även såg jag till höger i solen en
gestalt i prästerlig dräkt, som vände mig ryggen och
blickade bort till madonnan och Kristusbarnet. Allt
detta såg jag klart och tydligt och prisade Gud med
hög röst. — Sedan denna underbara syn räckt mer
än en åttondels timme, försvann den, och jag befann
mig åter på mitt läger.»
Denna syn intresserar oss genom sin mänsklighet.
Om vilken oerhörd livskraft bär den icke vittne,
övergiven av hela världen, nästan på gravens brädd,
hämtar han nya vänner ur sitt eget inre, befolkar
cellen med en värld av upphöjda andar, som trösta
honom och föra hans själ renad upp i en högre sfär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
