Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Benvenuto Cellinis självbiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I psykologiskt avseende äro dessa hallucinationer
också av ett sällsynt intresse, så mästerligt äro de
beskrivna. Man ser så tydligt, hur hans
konstnärs-fantasi går igen i synen. I den sist nämnda
uppenbarelsen behandlar han, guldsmeden, solen som en
stor guldtallrik i drivet arbete.
Dessa mystiska stämningar blåste snart bort, då
Cellini åter kom ut i det rörliga livet och fick
sysselsätta sig med nya konstnärliga planer. Men religiös
blev han alltid, fast på sitt eget, något underliga sätt
Han är lättrogen och i högsta grad vidskeplig. Han
tror på diävulsbesvärjningar, såsom man kan se av
de scener, där han med tillhjälp av en präst
frammanar andar i Collosseum. Dessa scener äro fyllda
av en storslagen fantastik, men också av en
obönhörlig komik, representerad icke minst av den lille
gossen, vilken håller på att dö av rädsla, fast
dyfvel-sträcksångorna och andra starka lukter redan äro i
verksamhet för att förjaga djävulen och hela hans
an-hang. Denna vidskeplighet och tro på svart magi är
ett typiskt drag för renässansen, vilken med sin
nyvaknade, men här missriktade vetenskaplighet
spetsfundigt fördjupar och sätter i system tidigare åldrars
vantro. Från Pico della Mirándola till Theofrastus
Bombastus Paracelsus finnes det fullt av platonister,
kabbalatolkare och andra teckentydare, som syssla
med sådana ting.
Ett annat drag i Cellinis religiositet är det naiva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
