Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Benvenuto Cellinis självbiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ironi och patos omväxla. Man anar gesterna, som
förstärkt ordens verkan, och man ser, huru åhörarne
ömsom vredgas och förstummas.
Det finnes oändligt med smådrag på dessa
sidor, som bränna sig fast i minnet, och vilka vart
och ett liksom frammana en hel liten tavla ur
tidens liv. Pesten går i Firenze. Benvenuto flyr från
staden; när han kommer tillbaka och knackar på
dörren till sin faders hus öppnar en obekant megära
dörren och visar bort honom. Fadern och hela
familjen äro döda. En icke ovanlig händelse under
denna tid, då pesten förhärjande gick över land och
stad! En tavla av ett helt annat skaplynne är den
uppsluppna bankett, som Bevenuto under sin vistelse
i Rom firar med sina konstnärsvänner och deras
älskarinnor, och till vilken han själv infinner sig med
en vacker gosse, utklädd till flicka, ett skämt, som
giver anledning till skratt och munterhet.
Trots denna förmåga att frammana tiden för oss,
förstår dock icke Benvenuto konsten att beskriva i
modern mening. Liksom den djupare själsanalysen har
denna konst att få yttervärlden att omedelbart leva
upp för våra ögon först långt senare blivit en mera
allmän egendom. Icke ens den store mästaren
Ario-sto kan i detta avseende tävla med de moderna
författarna. Benvenutos tavlor äro icke utförda, han
överskådar dem icke utifrån som betraktare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
