Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamlet. Några utvecklingslinjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finns det kanske intet drama, i vilket man träder
Shakespeare personligen så nära som i Hamlet. Där
finnas satiriska angrepp, som vi tydligen kunna se äro
burna av Shakespeares egen indignation, såsom
utfallet mot barntrupperna. I scenerna med
skådespelarna kan man knappast misstaga sig om, att det är
Skahespeare själv, som talar. Hamlets råd och
anvisningar om deklamationen, hans ord om skådespelet
som en spegel av naturen giver oss Shakespeares
konstuppfattning sådan han själv tillämpat den i sina
dramer, åtskilliga uttryck i Hamlets mun äro väl så
naturliga i Shakespeares. När Hamlet talar om de
sparkar, odågan ger den tåliga förtjänsten, passar
detta bättre i skådespelarens mun än i den danske
prinsens. Även eljest gör Hamlet mångenstädes mera
intryck av en konstnär än av en krigare och hovman.
Han avskyr hovet icke endast för dess lastbara seder
under farbroderns välde utan även för etiketten och
samtalstonen, vid vilken man tycker, att en
trettioårig prins borde varit så van, att han ej längre lagt
märke till dem. Men ett av hans största nöjen är att
göra narr av dessa bugande, smickrande hovmän, som
uttrycka sig i tidens sockersöta och starkt kryddade
euphuismer. Helst skulle han ånyo vilja draga till
universitetet i Wittenberg, och hans ende vän är den
humanistiskt bildade stoikern Horatio. Hans tankar
röra sig i helt andra rymder än omgivningens, och
det plågar honom djupt att hava en hämd att utföra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
