Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamlet. Några utvecklingslinjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I själva verket har ban en konstnärs temperament
och uppfattning. Han har stort intresse för teatern,
han älskar att resonera, att giva repliker, att strö
omkring sig infall. Han är känd för denna egenhet
vid hovet. Och genom hela tragedien spelar han i
själva verket komedi, i det han uppträder såsom
vansinnig.
Hamlet är en känslomänniska, men en
känslomänniska, begåvad med ett ovanligt skarpt förstånd.
Faderns död och moderns hastiga giftermål försänka
honom i en sorg utan gränser; när han ser, att han
förolämpat Laertes, vill han strax göra oförrätten god
igen. Varje sensation försätter hans fantasi i så stark
rörelse, att han kommer att överdriva. Under det
omedelbara intrycket av andeuppenbarelsen beslutar
han att ställa sig vansinnig för att dölja sina planer;
när han plötsligt upptäcker, att Ofelia lånar sig till
lockbete för farbroderns spionerier, överöser han den
älskade med de kraftigaste förbannelser o. s. v. Han
är vek och sentimental, men såsom dylika naturer kan
han plötsligt och oväntat bliva hård och kall — och
svallar då över i en ny överdrivt. Han kan handla,
men förblir också i handlingens ögonblick
känslomänniska; ty betecknande nog handlar han icke efter
överläggning utan i uppbrusning, såsom det tydligen
framträder under Englandsresan och i fäktscenen.
Ett annat drag i Hamlets karaktär är hans
ständiga självransakan — en av de största psykologiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
