Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tintomara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men även det djuriska, naturiska, vårföre
skulle det vara så gement? Det djuriska, som står
under oss i de flesta fall, står dock över
människan i ett, i synnerhet i en tid, då vi genom otaliga
stridigheter äro oense inom oss själva. Det
djuriska sättet att vara, instinktlivet, visar den
harmoniskt intagande bilden av hög enighet med sig själv.
Ni ha väl hört mystikernas tanke om animal
coele-ste? Människans strävande, påstår man, skall
verkligen vara att till slut bliva natur igen, att bliva
liksom ett djur?»
Lika litet som Sturzen-Becker, vilken året
förut recenserat arbetet i Aftonbladet, förstod
Hagberg innebörden av detta yttrande; och därför kom
han även, liksom Sturzen-Becker att utifrån
kritisera arbetet och parodiera det. Till en viss grad
hade emellertid Hagberg rätt i sin kritik. Almquist
hade givit den lilla Tintomara alltför mycket att
bära på. Obestridligen var det något bisarrt att
åskådliggöra en högre och mera harmonisk
mänsklighet, en mänsklighet, vilken till och med i
tankelivets högsta sfärer rörde sig med samma
instinkt-artade säkerhet som djuret i sina enkla och föga
sammansatta funktioner, genom ett väsende, som, när
man närmare ville analysera det, nästan verkade
anor-malt och förde tanken på museernas missfoster f
spritburkar.
Det fanns också flerstädes i Drottningens Ju-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
