Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tintomara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en underbar sympati till en person, som hon icke
sett iörr, och det gjorde henne ett stort nöje att
biträda vid omklädningen. En sådan systerlig
godhet är ju vanlig mellan bildade människor?»
Osedlig kan man visserligen icke kalla den
detaljerade dissektion av Tintomaras förmenta
kroppsliga anormalitet, som Almquist låter de båda
kirurgerna utföra. Men den är osmaklig och passar alls
icke till tonen och det lekande framställningssättet
i denna fantastiska berättelse. Tintomara, vilken,
då hon själv uppträder, verkar som en liten
förtjusande fé med något visst hemlighetsfullt över sitt
väsende, framträder i de båda pedantiska
kirurgernas samtal som i lyckligaste fall ett av dessa
mytologiska vidunder, vilka man återfinner i de
italienska konstsamlingarnas magasiner. Almquist för här
sina läsares fantasi i fel riktning. Den enda
rationalistiska förklaringen till Tintomaras underligheter, till
det svävande, outvecklade, tvetydiga i hennes själs-,
liv, borde naturligen vara, att hon är en ännu helt
ung flicka i sin första knoppning, en liten
balettdansös, som då och då uppträder i pagedräkt och
genom sin oskuld, skönhet och grace omväxlande
förvrider huvudet på män och kvinnor. Ett
maske-radskämt! Han kunde mycket väl ändå i detta
vä-seende inlagt sin nyromantiska och nästan
Stag-nelianskt asketiska uppfattning om ett gudasällt
väsende, som gled fram genom livet utan att nedsudlas
14 — Mortenaen, Månnlakor och böcker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
