Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tintomara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter maskeraden förirrat sig in i Tintomaras
avklädningsrum. Tintomara står just i begrepp att
byta dräkt och ber den inkommande Adolfine hjälpa
sig »med spännet här». Det heter därefter:
»Adolfine nalkades med hemligt leende över
denna förtroliga anhållan, och spände upp klädningen.
Hon erfor en besynnerlig känsla — men vi äro bägge
fruntimmer tänkte hon, och det gör ingenting! — en
besynnerlig rörelse erfor hon likväl, när under
hastiga vackra vändningar ej blott skärpet, men hela
orangeklädningen (snörlivet fick bli orört kvar ända
upp till halsen), linongsärmame, skor och
purpurstrumpor, alltsamman försvann ifrån gestalten, som
nu med en liten skakning på huvudet besåg sin på
damastsoffan avkastade brokiga dräkt och sakta
sade:
’Lockfågel — hm —nej.’
Men hastigt framdrogs under hörnsoffan ett
knyte och därur uppvecklades en annan kostym.
Adolfine blev åter biträdarinna. En alldeles svart,
men fin och mycket tätt stickad dräkt började efter
hand innesluta lemmar, som Adolfine betraktade med
särdeles ögon. Hon fann ej spår till avund inom
sig, och likväl såg hon, att allt vad denna gestalt
upptäckte för henne var över all jämförelse med vad
hon visste om sig själv och sina bekanta. Andå
kände hon ingen förargelse? ingen avund?
Tvärtom, hon drogs med den vänligaste innerlighet, ja med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
