Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tintomara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i en spaderfemma sår tillbaka till Chateaubriands
Atala, varest Chactas på samma sätt vaktas natten,
innan han skall dö. I förbigående sagt upprepas detta
motiv ännu en gång — en av de många mystiska
lekar, som förekomma i denna roman — nämligen i
scenen vid Lindmötet. Där sitter Tintomara mitt i
korset, som de fyra vägarna bilda. Almqvist
begagnar icke där uttrycket en spader femma för hela
den bild, som uppkommer, då de fyra älskande närma
sig henne, utan gör endast en teckning i texten • :
• •
men det är således i realiteten samma situation.
Den symbolism, som utgör arbetets grundtanke,
är däremot äkta tysk och nyromantisk. På tyskt
område finna vi också en gestalt, som erbjuder så
stor likhet med Tintomara, att något tvivel icke gärna
kan råda, om att det är från denna, som Almqvist
närmast fått idéen till sin egen skapelse. Denna
gestalt är Mignon, som Goethe framför i Wilhelm
Meisters Lehrjahre.
Det vilar något hemlighetsfullt och dämoniskt
över Mignon. Man vet icke, vem hon är eller
varifrån hon kommer, och även eljest erbjuder hennes
väsen många egendomligheter. Först efter hennes
död i de sista kapitlen upplyses det, att hon är ett
förvildat skott av en förnäm italiensk familj.
Hennes föräldrar voro syskon: munken Augustin
(harp-spelaren i romanen) och Sperata. Mignon är såle-
15 — Mortenaen, Månniakor och böcker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
