Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tintomara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
des född i synd, och förbannelsen vilar från födslen
över hennes oskyldiga huvud.
Åven Tintomaras börd är dunkel och
egendomlig. Hon kallar Gustaf IV Adolf sin bror, och
såsom hennes fader nämnes Munck; modern är en vac-,
ker skådespelerska, Clara. \
Mignon är nära förbunden med teatern. Hon harj
troligen bortrövats av en kringresande lindansar-!
trupp, i vars sällskap vi först påträffa henne. Honj
uppträder och gör konster men med stor motvilja.
Hon blir Wilhelm evigt tacksam, därför att han
räddar henne. Tintomara är elev vid operan och gör
också i övrigt närmast intryck av en vacker
balettdansös.
Mignon är ett naturbarn, som endast i musiken |
får utlopp för sitt väsen. Hon är långa tider stum,
och har svårt för att uttrycka sig i ord. Det
nämnes uttryckligen, att detta icke beror på fel i
talorganen, men på bristande tankeförmåga. För Tintomara
äro alla abstrakta uttryck döda ord, som intet säga.
(Se t ex. samtalet mellan Adolfine och Lazuli om
vänskap, bok 9, scen IX och flerstädes). Till Clas
Henrik (bok 10, scen XIV) säger hon »Tänk ej så
mycket, det duger till intet». Om Mignon heter det
uttryckligen, att det endast är i musiken hon finner
utlopp för sin själ. Tintomaras »inre tycken» giva
sig också luft genom en ton, vilken i början knappt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
