Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
härska konstruktionen i »Till Damaskus»; för att mitt
i den yttre symetrien undvika enformigheten eller
för att sammanhålla trådarne i denna förvirrade följd
av själsmålningar. Det är gjort med denna lätta
hand, denna elegans, detta aldrig svikande
skönhets-sinne, som trots ämnenas pessimism och
karaktärernas lumpenhet alltid uppenbarar sig i det sceniska
ar-rangementet hos denne dramaturg.
Ett av de egendomligaste dramer och kanske det
djupaste, som Strindberg skrivit, är »Dödsdansen»,
fruktansvärt, nattsvart, trots den något mildare
stämningen mot slutet. Det problem Strindberg där
behandlar är detsamma, som sysselsätter Shakespeare
i »Richard III»: ondskans problem och skildringen av
en skurk. Det är intressant att jämföra behandlingen
i de båda dramerna. »Richard III» är alltid
medveten om sig själv och sina planer; i prologen
nödgas t. o. m. Shakespeare av teaterhänsyn låta honom
allt för tydligt blotta sin machiavelliska uppfattning,
för att vi sedan skola kunna följa dubbelspelet i hans
hyckleri. Kaptenen i »Dödsdansen» är en annan typ.
Det är en vampyr, vilken dricker andras blod, en
despot, som med sina breda fötter nedtrampar och
förstör, men knappast tyckes veta om det.
Oförklarlig som livet själv i alla dess yttringar numera ter
sig för skalden!
Det är icke en banal superlativ, om man säger,
att Strindberg är en av replikens störste mästare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
