Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Patrick Macgill. Den röda horizonten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gon särskild orsak, tills ni plötsligt erinrar er, att det
är Patrick Macgills krigsskildringar, som ni ännu icke
hunnit glömma. Skyttegravskriget, den nyaste
formen av helvete, som människan uppfunnit, står åter
levande framför er!
Ty har man läst boken, är det, som om man själv
varit med därute. Jämnt och lugnt nästan utan
känsloutbrott och reflexioner, berättar författareni vad
han sett och genomlevat Det är just detta higna
berättelsesätt som giver relief åt dessa förfärliga
skildringar.
Författaren är en av dessa unga irländare, som
när de första ropen skallade, att varje engelsman
måste göra sin plikt, gick till fronten som volontär.
Berättelsen börjar på kanalbåten med sjösjuka för
somliga, så följer en natt i land under tält och därpå
järnvägsresa i boskapsvagnar fram till fronten. Huru
kommer man icke in i situationen redan i första
kapitlet då författaren i den mörka vårnatten står på
däcket och frågar sig själv: »Hade jag för tre år
sedan kunnat tänka mig, att jag någonsin skulle bliva
soldat? Och nu då. jag är det, kan jag döda en
människa, ränna en bajonett genom hennes kropp,
rakt igenom, så att spetsen, blodröd och skarp,
kommer ut på andra sidan? Jag vill ej tänka därpå.»
Huru många hundra tusen unga män, som från
sina fredliga, borgerliga sysselsättningar plötsligt
kastats ut i det stora människoslaktandet, ha icke un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
