Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Patrick Macgill. Den röda horizonten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der ängslan och bävan dessa sista år gjort sig samma
frågor?
Kompaniet får först några vilo- och
förberedelsedagar på en liten smutsig men idyllisk lantgård
nå-gonstädes i norra Frankrike. Man sover i ladan,
äter »bully beef» och kronans bårda kex, när man
icke kan jaga upp något bättre. Av kriget har man
ännu ingen annan känning än kanondundret på
avstånd och ljuskastarnas strålfloder, som nattetid
blixt-likt upplysa landskapet Krigslinjen betecknas ännu
av alla som »därute».
Men en vacker dag kommer uppbrottsordern, och
i morgongryningen marscherar man genom
sönderskjutna byar och av kulor upplöjda marker bort mot
de hemlighetsfulla skyttegravarna. Man gör halt ett
ögonblick vid en stenhög, Plötsligt hörs ett
smattrande som om en järnvägsvagn med stenskärvor
avlastats på en landningsplats och ramlat nedför en
trappa; så följer ett förfärligt visslande, som om ett
vått lakan smällde i stormen, och vid sidan om
vägen står en boll av vit rök, som småningom upplöser
sig och rullar bort. Det var den första bomben, och
dess verkan kan avläsas på de unga soldaternas
ansikten. Men eljest tyckas alla oberörda. Livet runt
ikring går sin gilla gång; man vänjer sig vid det.
Två barn leka vid vägen, och en gammal gumma,
som jordbrukar, vänder oberörd ryggen till.
De möta en Röda kors-automobil med sårade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
