Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Patrick Macgill. Den röda horizonten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en mara över livet därute. Ropet, som man
ständigt hör, är karaktäristiskt nog på bårbärarna, som
skola bortföra de sårade och döda: »stretcher-bearers
at the double»! Man förstår kanske situationen bäst,
om man läser det kapitel, där författaren, uttröttad,
sjunker ned i halvslummer, och i en dröm, ofta
avbruten av verkligheten, föres bort till sin hembygds,
Donegals, fridfulla fält och branta kullar. Han
skådar i drömmen ett underligt liktåg av fyra män
stappla fram på vägen, besynnerligt nog bärande
kistan på skuldrorna. Bördan besvärar dem.
Förgäves söker den drömmande uttänka, hur han skall
kunna hjälpa dem, då det plötsligt står klart för
honom, att de behöva bårbärare. Han spritter upp vid,
att någon omilt stöter till honom och skriker
skyttegravarnas vanliga rop in i hans öron:
»stretcher-bearers at the double» — och i halvslummer för han
det, som skick och bruk fordrar, till nästa man.
Efter allt att döma är det en underlig sådd, som
kriget sår därute vid fronterna. Med demonisk kraft
för det agitation mot sitt eget väsen och bestånd.
Kriget har en gång i icke alltför avlägsna tider, då
det var den fries egentliga sysselsättning, varit ett
mänsklighetens vardagsnöje. När man var trött vid
fredens långa vila och förråden i visthusen började
tryta, gjorde man ett infall hos grannen, plundrade
hans boskap och rövade hans kvinnor. Den
brutalitet, som finnes hos varje människa, även nu efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
