Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pariserstämingar under kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dast vid de små obehag det förorsakat henne själv.
Livet är dystert, tidningarna tråkiga. Konstnärerna
till och med har man skickat till fronten. Man går
knappast ut; endast då och då mötes man på en
liten diné i enklaste utstyrsel. Man kan ej kläda sig.
Tillskärarna äro mobiliserade. Teatrarna spela endast
gamla stycken. Man har tebjudningar, där man
stickar åt soldaterna, och man har var och en sin
skydds-ling vid fronten, som man sörjer för och uppmuntrar
med gåvor.
Maurice blir beklämd över så mycken
ytlighet och räddar sig upp till en äldre dam, moder till
hans bästa vän. M:me Baumer bjuder honom på te.
Han återfinner alla de utmärkta bakverk, som före
kriget voro honom välbekanta som en specialitet för
huset. Men plötsligen ser han, huru stora tårar tillra
nedför hennes ansikte. Hon ursäktar sig och
förklarar sig. Här sitter hon var dag och njuter sin goda
tillvaro, under det att hennes son och de andra
kämpa därute vid fronten. Maurice söker trösta henne
och glömmer därunder själv all krigets smuts och
elände för att endast dröja vid de stora sidorna:
soldaternas sorglösa uppsluppenhet, deras tapperhet och
dödsförakt. Eller riktigare, han undviker alla
stora ord — han blir förstämd, när damen kallar dem
hjältar — men han berättar, hur enkelt och naturligt
det går till därute att leva och dö. Hans tal
gen-ljuder av frisk ungdomlighet, av äkta fransk »élan».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
